Fiesta & Lauries Födelsedag

Wow det är verkligen inte lätt att finna tid till saker och ting dessa dagar. Att ta sig ur huset tar år och dag. Så fort man är redo att dra så är det dags att byta en blöja eller man har glömt något av de miljoner grejer man måste släpa med sig för en liten tur ut ur huset och det är bara att vända. Det bästa rådet jag har fått hittills är att man räknar med att allt kommer ta dubbelt så lång tid och bara "go with the flow." Innan tror jag att jag tänkte på något vis att jag fortfarande skulle lyckas göra allt som jag tidigare klarade av när jag bara hade Lilja och jag blev bara frustrerad. När jag började tänka på det andra viset så blev allt mycket lättare. Istället för att ha en lista på fem grejer att klara av under en dag (som att ringa viktiga samtal, ta hand om pappersarbete osv) så har jag en grej på listan. Om jag inte lyckas med den enda grejen så är det ändå ok. Det finns ju en morgondag. Och om jag lyckas få mer saker avkryssade från listan så år det bara bonus :).

Vi hade lyckats komma in i lite rutiner här hemma med bebisen det sista men det verkar nu som att de rutinerna har flygit ut ur fönstret (jag vet jag är skadad från det engelska språket). Hon har knappt sovit de sista dagarna verken på natten eller dagen. Jag är så jäkla trött alltså. Och bebisen har bara gråtit och gråtit och gråtit. Jag går igenom hela listan med vad det kan vara men allt är ok och hon gråter fortfarande. Det verkar som att det enda hon vill göra är att bli hållen och snutta på bröstet. Jag sitter jättegärna med henne och gosar men ibland måste man ju gå på toaletten eller en dusch kan sitta fint. Idag är inte den bästa dagen, inte igår heller eller dagen där innan haha. Jag har nästan varit redo att skjuta mig själv vissa gånger alltså. Gråtet kan driva en till vansinne. När det inte tar slut liksom. När vi är ute och åker bil så lättar det oftast. Tills vi måste stanna vid ett rödljus, då kör det igång igen så det står härliga till. Och det är inte lite gnyende utan det är så högt att det liksom går in i huvudet på en och kan göra en snurrig. Precis när vi trodde att koliken hade lagt sig någotsånär. Vi kan ju hoppas att detta passerar snart. Det gör det ju säkert men när man är mitt upp i det så är det inte alltid det lättaste och det känns som att dagarna är så långa. Men så tittar man på den lilla och hon ler stort mot en då kan man ju inget annat än att smälta. Håll tummarna att det lugnar ned sig snart. 

De senaste dagarna så har der varit full rulle här. Fiesta har precis slutat i stan som är den största festen under hela året i Santa Barbara. Det blev en hel del fiesta för oss. Vi gick till själva öppnandet av fiesta som utspelas vid The Mission här i SB med en massa flamenco dansande. Alla tar sina filtar och picknick korgar och går och tittar på dansen. Det var så mycket folk så vi kunde knappt se något av det men det var roligt ändå. 

I torsdags kom Lenny och Susanne över på middag vilket var jättemysigt. Vi grillade lax, sparris, champinjoner, lagade gnocchi och drack gott vin. Våra två små knottar är alltid så exalterade att se varandra. Lilja pratade om Skyla hela dagen tills de kom på kvällen. 

På fredagen så blev det ännu mer festande. Det var nämligen Lauries födelsedag :). Men först mötte jag och barnen upp med Leslie för att se fiesta paraden. Det är tydligen den största hästparaden i hela landet. Lilja var så glad att se alla hästarna och skrek horsie horsie horsie. 

Herregud vilken dag/natt/kväll det blev. Det började med att vi skulle ut med en båt på en liten solnedgångskryssning men Laurie och James missade båten med 5 minuter. Laurie var så ledsen. Som tur är kan man använda biljetterna till en annan dag. Vi gick istället till ett vinställe på piren där de är medlemmar och vinprovade. Därefter blev det middag på Zaytoon och hooka rökning :). Sist men inte minst så åkte vi till en dive bar och sjöng karaoke. Laurie är superduktig på att sjunga och hon sjöng flera låtar. Jag önskar jag kunde säga detsamma men jag suger på att sjunga men sjöng ändå. Gjorde väl säkert bort mig totalt. Efter ett antal drinkar dock så tyckte jag att jag var superduktig. Gud alltså. Nästa dag ville både jag och Eric skjuta oss själva. Det var tortyr. 

Jag kvicknade till igen på kvällen och träffade Big Chick och hennes kille på stan för mera fiestande. Det blev dock riktigt lugnt. Jag hade bägge barnen med mig. Dit vi gick var väldigt barnvänligt och lilja hade jätteroligt. Hon fick ha sin fiestaklänning på sig som hon egentligen skulle ha haft på morgonen då hon skulle vara med i barnparaden. Det fanns dock inte en chans att vi skulle lyckas ta oss dit efter fredagsnatten. Laurie lyckades. Hur vet jag inte :). 

Stolarna :)

Bästisar!

Båten åker ifrån oss.

Sådan jäkla god mat.

Min lilla senorita!