Tiden efter födseln

Har varit allt annat än lugn och rofylld. Det började med att jag gick från vår gamla lägenhet till BB till att jag gick till vårat nya ställe direkt efter BB, två dagar senare. BB var underbart då jag blev uppassad dygnet runt. Cottage Hospital är helt otroligt fint och nybyggt. Rummen är urfräsha och man kan ringa och beställa restaurangmat nästan dygnet runt. De tog också hand om bebisen under några timmar på natten så att man kan få en stund att sova. Det var så skönt efter att varit gravid så länge, packat för all flytt, och bara var fysiskt och psykiskt utpumpad. Allt började bra men little did I know...

När jag lämnade BB kom jag till vårt nya hem som fortfarande var. upp och nedvändt. Det var en byggarbetsplats med målare, snickare, rörmokare osv runt hela huset. Vårat sovrum (som var det enda rummet vi kunde befinna oss i) hade inga gardiner så jag satt helt exposed på sängen inför alla arbetare som sprang förbi stup i kvarten. Jag var bra mörbultad efter födseln och åt smärtstillande tabletter (som inte var starka nog) och hade problem med amningen. Det gjorde så ont och mina bröstvårtor blödde och fick blåsor på sig. Varje gång det var dags för bebis att suga sig på bröstet var som tortyr. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle amma så att ge upp fanns inte på tal. För att lätta smärtan så använde jag krämer och försökte lufttorka vårtorna då det gjorde grymt ont att ha en T-shirt på sig ens. Där satt jag med brösten rakt ut och folk som sprang runt väggarna. Det var hemskt jobbigt. Till slut så sket jag i vilket för jag orkade inte med det. Alla byggarbetare har säkert sett mig näck vid det här laget säkert. Snälla Laurie kom förbi med bröstvårteskydd som hjälpte otroligt mycket och till slut gick smärtan över tack och lov. 

Samma dag som jag kom hem så kom mamma in till oss mitt i natten och hade otroligt ont på ena sidan av magen. Hon fick åka raka vägen in till akuten och det visade sig att hon hade fått en gallstensanfall och behövde opereras på momangen. Mamma ringde mig på morgonen innan hon skulle ned och operera sig och sa att hon inte vågade operera sig innan vi visste att hennes försäkring skulle täcka operationen. Jag klandrar henne verkligen inte för det då vi alla vet hur hutlösa summor man kan bli skyldig i sjukräkningar här i USA. Så det var bara för mig att ringa till Sverige som hade hand om försäkringen för att få svar på tal. Jag blev transfererad till säkert sex olika ställen. Till slut fick jag tag på en människa i Danmark som skulle verifiera försäkringen och ringa mig tillbaks. Samtidigt som jag är på tel med Danmark så ringer telefonen från sjukhuset och kirurgen som ska operera mamma vill prata med mig. Han säger att vi måste skynda oss att ta ett beslut för nu var alla redo att gå in för operation. Jag får panik ock ringer Danmark som fortfarande inte har fått svar men människan som jag pratar med säger att hon är ganska säker på att operationen kommer täckas. Då ringer min bror från Sverige och jag får ge honom ett snabbt svar att mamma är på sjukhuset och ska in för operation men är ok. Han blir livrädd men jag var tvungen att lägga på luren för på andra linjen ringer mamma som nu är redo för operation. Jag berättade för henne vad de hade sagt i Danmark och hon valde att då operera sig. Jag hör i bakgrunden hur sjuksköterskorna preparerade för operationen att starta. Sekunden då vi lägger på luren så ringer de från Danmark och säger att de inte kunde verifiera försäkringen. Jag fick panik. I samma stund som allt detta sker så skriker Lilja att hon vill ha det ena och det andra, bebis gallskriker, jag är svinhungrig då jag inte har något kök just nu och Eric var iväg och flyttade det sista med huset osv. Stressen var på högsta nivå. Som tur var fick vi reda på till slut att operationen var täckt till 100% genom mammas hemförsäkring. 

På kvällen senare samma dag så väcker jag Lilja som håller på att brinna upp. Hon har jättehög feber och vi börjar ana att vi får ta henne till akuten också. Jag bröt totalt ihop. Vi ringer doktorn som sade att vi inte behövde komma in så länge inte febern gick över en viss grad. Följande dag så har hon utslag över hela ryggen och bröstet. Jag börjar förtvivlat googla om utslag hos barn och får se en artikel som stämmer exakt. Det var inget att oroa sig över utan det skulle gå över av sig självt. Det var en väldigt vanlig barnsjukdom. 

Detta var en av de värsta 48 timmarna som jag gått igenom. 

Nästa dag kommer mamma hem och mår oförskämt bra för en som precis har opererat sig. Operationen hade gått jättebra och hon var som en ny människa vilket var underbart. 

Det dröjde dock inte länge tills mamma insjuknade i någon sorts extrem förkylning som inte ville ge sig. Den varade närmare tre veckor eller så. Lilja var väl också ordentligt sjuk i sisådär en och en halv vecka. Allt detta samtidigt som vi knappt sover på nätterna eller någon gång för den delen och bebis bara skriker och skriker och skriker. 

Tiden därefter var betydligt lugnare men fortfararande jobbig då huset fortfarande inte är klart, det är en byggarbetsplats vilket gör det svårt med Lilja då jag får passa henne varenda sekund. 

Jag håller tummarna för att köket kommer bli klart nu inom de närmsta veckorna. Håll tummarna för mig :). Kramar