41 Veckor Gravid

Jag tänkte att jag skulle berätta om min slutgång på graviditeten och födseln i och med att det är ganska stora nyheter ändå :) och någonting som jag vill kunna se tillbaka här på bloggen. Jag älskar att bloggen är lite som en dagbok. Självklart dokumenterar man inte allt och berättar om alla sina djupaste tankar eller hemligheter (inte jag i alla fall :)), men det är något som man kan se tillbaks på och referera till vilket har varit väldigt roligt för mig. Jag tror det kan vara väldigt kul för mina barn sedan också att titta tillbaka på vad deras mamma skrev och hur jobbiga de var osv ;).

Jag blev i alla fall hela 41 veckor gravid. Det är inte något som jag skulle rekommendera :) men det går ju inte att göra så mycket åt. Jag tror att när man mentalt har ställt in sig på att man inte kommer gå längre än 40 veckor så blir det väldigt tradigt när det går över tiden (även fast det är lika vanligt att föda 2 veckor innan eller 2 veckor efter 40 veckor) inte nog med det, man är ju så obekväm, har svårt att röra sig, svårt att andas, svårt att sova, kissar konstant (på nätterna) och så är man så stor. Jag svällde upp som bara den, den sista veckan. Mina närmaste sa till och med "WOW" när de såg mig. Tyvärr tog jag inget kort den sista veckan. Så typiskt. Då skulle ni få se. Jag gick upp närmare 50 lbs med Sofia vilket är nära 23 kg. Med Lilja gick jag upp 35 lbs (15.9 kg). Inte så konstigt kanske med alla "glassnätter" jag hade.

Jag hade en massa förvärkar (starka och ganska regelbundna) säkert 2 veckor innan jag födde, så kallad "false labor." Jag vet inte hur många gånger jag trodde att "this is it," men det var aldrig "it." Frustrerande då man är så redo! Samtidigt som allt detta pågick så höll vi på att packa inför flytten. Jag vet, bra timat eller hur?! Vår lägenhet var så fruktansvärt varm från och till så både jag och mamma höll på att dö. Mamma fick nog till och med "heat stroke" ett par gånger. Hon var riktigt dålig. 

Då jag gick till doktorn för min 40 veckors koll så sa han att han kunde göra en hinnsvepning på mig för att sätta igång saker och ting. Tydligen funkar det för en del men inte för andra. Jag sa nej då jag kände att jag ville att saker och ting skulle sättas igång naturlig. Vi bokade in en dag då vi skulle sätte igång födseln också följande vecka. När jag kom hem då kände jag att jag skulle ha sagt ja till hinnsvepningen, då jag var så obekväm. Jag gick tillbaks nästa dag och fick en hinnsvepning. Om det fungerar då ska födsel sätta igång inom 24 timmar. De 24 timmarna gick för mig utan att något hände så klart. Frustrerande!

Några dagar senare kom min kompis "Big Chick" och hälsade på. Hon hade läst om så kallade "pressure point massage" på fötterna som naturligt kan starta födseln. Så hon började massera mig. Hon masserade säkert i en 2 timmar. Det var hur sköööönt som helst med fot massage. Hoppas hon inte var för äcklad :) för jag var så svettig haha. Efter de två timmarna så hände något tro det eller ej. Jag började få värkar, som verkade bli mer regelbundna och komma tätare ihop men senare slutade de helt. Faaaaan liksom!

Två dagar senare så åkte mamma och jag upp till det nya huset (som Eric bygger) och han skulle ge oss en tour då en del av huset skulle vara klart i alla fall. Jag såg då att jag skulle i alla fall ha en sovrum att sova i med Lilja och ny bebis. När vi sedan åkte därifrån så började värkarna köra igång. De var också väldigt regelbundna från första början. Närmare 6 minuter mellan de. De gick snabbt till 4 minuter och blev starkare och starkare tills det var 2 minuter mellan vissa. Eric och jag gick ut på en promenad för jag ville verkligen inte att det skulle sluta vid det här laget. Till slut var det dags att åka till sjukhuset :).

Jag tror allt det här var mentalt. När jag såg att huset var ganska färdigt i alla fall så slappnade jag nog av och kände att jag kunde föda den här bebisen. 

Fortsättning följer....