Solvang

Har precis kommit hem efter en mysig play date. Är dock hur trött som helst. Natten var gruvlig. Sofia somnade aldrig. När hon väl gjorde det så var klockan närmare midnatt. Sedan fortsatte det och hon vaknade hela tre gånger fram till klockan sex och kunde inte somna om.  Idag har det varit en hel del gråt. Den enda pausen jag fick var när jag gick till YMCA och lämnade in bägge barnen i childcare. Det enda stället som håller mig vid mina sinnens fulla bruk nu. Jag funderar på att lämna in de där fredag och lägga mig vid polen och försöka sova. Hade inte varit helt fel.

Igår kväll så ändrade vi en massa för Sofia när de gäller hennes nattrutin så kunde väl inte räkna med att det skulle bli annorlunda än det blev. Istället för att ha henne sovandes i swingen (vilket har varit vår räddning i nöden under denna grava koliktid) så flyttade vi henne till hennes lilla säng i vårt rum. Och istället för att hon ska somna med en flaska så försökte vi med en nunne. Det var inte så lyckat. Hon låg med mig i sängen en stor del av natten och jag har grymt ont i nacken idag. 

Hur som helst tänkte lägga in lite bilder från häromdagen då vi tog en tripp till Solvang för att hälsa på Big Chick. Big Chick mixade ihop jättegoda margaritas med färsk persika. Gud så gott alltså. Sedan strosade vi runt i Solvang, vinprovade och åt god mat. Har ni någonsin vägarna förbi Kalifornien så är Solvang väl värt ett besök. Det är en dansk stad som har en massa skandinavisk mat och man kan få tag på svenskt godis och ost osv. Glöm inte att vinprova. De har små provningsrum i staden och utanför så finns stora vingårdar man kan besöka. 

Fiesta & Lauries Födelsedag

Wow det är verkligen inte lätt att finna tid till saker och ting dessa dagar. Att ta sig ur huset tar år och dag. Så fort man är redo att dra så är det dags att byta en blöja eller man har glömt något av de miljoner grejer man måste släpa med sig för en liten tur ut ur huset och det är bara att vända. Det bästa rådet jag har fått hittills är att man räknar med att allt kommer ta dubbelt så lång tid och bara "go with the flow." Innan tror jag att jag tänkte på något vis att jag fortfarande skulle lyckas göra allt som jag tidigare klarade av när jag bara hade Lilja och jag blev bara frustrerad. När jag började tänka på det andra viset så blev allt mycket lättare. Istället för att ha en lista på fem grejer att klara av under en dag (som att ringa viktiga samtal, ta hand om pappersarbete osv) så har jag en grej på listan. Om jag inte lyckas med den enda grejen så är det ändå ok. Det finns ju en morgondag. Och om jag lyckas få mer saker avkryssade från listan så år det bara bonus :).

Vi hade lyckats komma in i lite rutiner här hemma med bebisen det sista men det verkar nu som att de rutinerna har flygit ut ur fönstret (jag vet jag är skadad från det engelska språket). Hon har knappt sovit de sista dagarna verken på natten eller dagen. Jag är så jäkla trött alltså. Och bebisen har bara gråtit och gråtit och gråtit. Jag går igenom hela listan med vad det kan vara men allt är ok och hon gråter fortfarande. Det verkar som att det enda hon vill göra är att bli hållen och snutta på bröstet. Jag sitter jättegärna med henne och gosar men ibland måste man ju gå på toaletten eller en dusch kan sitta fint. Idag är inte den bästa dagen, inte igår heller eller dagen där innan haha. Jag har nästan varit redo att skjuta mig själv vissa gånger alltså. Gråtet kan driva en till vansinne. När det inte tar slut liksom. När vi är ute och åker bil så lättar det oftast. Tills vi måste stanna vid ett rödljus, då kör det igång igen så det står härliga till. Och det är inte lite gnyende utan det är så högt att det liksom går in i huvudet på en och kan göra en snurrig. Precis när vi trodde att koliken hade lagt sig någotsånär. Vi kan ju hoppas att detta passerar snart. Det gör det ju säkert men när man är mitt upp i det så är det inte alltid det lättaste och det känns som att dagarna är så långa. Men så tittar man på den lilla och hon ler stort mot en då kan man ju inget annat än att smälta. Håll tummarna att det lugnar ned sig snart. 

De senaste dagarna så har der varit full rulle här. Fiesta har precis slutat i stan som är den största festen under hela året i Santa Barbara. Det blev en hel del fiesta för oss. Vi gick till själva öppnandet av fiesta som utspelas vid The Mission här i SB med en massa flamenco dansande. Alla tar sina filtar och picknick korgar och går och tittar på dansen. Det var så mycket folk så vi kunde knappt se något av det men det var roligt ändå. 

I torsdags kom Lenny och Susanne över på middag vilket var jättemysigt. Vi grillade lax, sparris, champinjoner, lagade gnocchi och drack gott vin. Våra två små knottar är alltid så exalterade att se varandra. Lilja pratade om Skyla hela dagen tills de kom på kvällen. 

På fredagen så blev det ännu mer festande. Det var nämligen Lauries födelsedag :). Men först mötte jag och barnen upp med Leslie för att se fiesta paraden. Det är tydligen den största hästparaden i hela landet. Lilja var så glad att se alla hästarna och skrek horsie horsie horsie. 

Herregud vilken dag/natt/kväll det blev. Det började med att vi skulle ut med en båt på en liten solnedgångskryssning men Laurie och James missade båten med 5 minuter. Laurie var så ledsen. Som tur är kan man använda biljetterna till en annan dag. Vi gick istället till ett vinställe på piren där de är medlemmar och vinprovade. Därefter blev det middag på Zaytoon och hooka rökning :). Sist men inte minst så åkte vi till en dive bar och sjöng karaoke. Laurie är superduktig på att sjunga och hon sjöng flera låtar. Jag önskar jag kunde säga detsamma men jag suger på att sjunga men sjöng ändå. Gjorde väl säkert bort mig totalt. Efter ett antal drinkar dock så tyckte jag att jag var superduktig. Gud alltså. Nästa dag ville både jag och Eric skjuta oss själva. Det var tortyr. 

Jag kvicknade till igen på kvällen och träffade Big Chick och hennes kille på stan för mera fiestande. Det blev dock riktigt lugnt. Jag hade bägge barnen med mig. Dit vi gick var väldigt barnvänligt och lilja hade jätteroligt. Hon fick ha sin fiestaklänning på sig som hon egentligen skulle ha haft på morgonen då hon skulle vara med i barnparaden. Det fanns dock inte en chans att vi skulle lyckas ta oss dit efter fredagsnatten. Laurie lyckades. Hur vet jag inte :). 

Stolarna :)

Bästisar!

Båten åker ifrån oss.

Sådan jäkla god mat.

Min lilla senorita!

Födelsedagsbrunch

Idag var jag på Kristens födelsedagsbrunch. Vi hade verkligen skitkul. Skrattade igenom hela brunchen.

Resten av dagen blev lugn. Hela familjen åkte till Costco för att handla Tommy Bahama strandstolar. Jag har velat ha en sådan jättelänge. De har handtag som en ryggsäck så de är jätteenkla att ta med sig. Sedan har de två fack bak på ryggen. Ett fack är ett kylfack. Hur bra är inte det. Så har de också en cupholder. Jag längtar så efter att få använda de :). Jag är så töntig jag vet, men ser fram emot det. Allt som förenklar nu för tiden när man ska någonstans då det är otroligt mycket att dra med sig. 

 När vi kom hem gick jag en enorm prommis med bebisen. Tacklade värsta uppförsbacken här där vi bor. Jag måste komma i form nu!!!

Konsert i Parken 2 - Goleta

Det är inte bara Santa Barbara som kör gratiskonserter i parken under sommarmånaderna. Även Goleta, en stad som ligger runt 10-20 min från Santa Barbara (beror på hur fort man kör :)) har börjat med de. Jag var där med några kompisar för ett par dagar sedan och jag måste säga att det nästan var bättre ån Santa Barbaras konserter. Det kändes som att man var på landet när man parkerade (vilket det fanns en massa lediga parkeringsplatser) då man parkerade på hö. Det var också mycket mindre än i Santa Barbara, mycket mer rum och man kunde slappna av för det fanns inte mycket ställen som barnen kunde springa till. Jag var själv med bägge barnen för Eric jobbade, vilket är lite skrämmande (jag håller på att lära mig jonglera bägge två samtidigt), vilket kan vara lite svårt ibland då Lilja springer runt helt hysteriskt och bebis kräver all min uppmärksamhet. Men det gick faktiskt helt ok :).

SWEA Barnträff

Jag är ju medlem i SWEA och har varit sedan början på året. Något de ganska nyligen har börjat med är att ha barnträffar med jämna mellanrum. Jag har inte kunnat gå men kunde gå nu i söndags för första gången. Vi träffades hemma hos en halvsvensk familj som hade pool. Så alla barnen hade superkul. Jag tycker ju att det är så kul att Lilja får så mycket av den svenska biten som möjligt. Bra initiativ tycker jag :).

Sommargrillning

Vi var och på grillfest hos några kompisar för ett par dagar sedan. Lilja hade hur kul som helst och sprang runt och pratade med allt och alla för att inte tala om att hon tog kort på varenda människa. De hade sådana där engångskameror där och hon måste ha kommit på hur man drog fram korten efter varenda man tar för hon tog slut på hela rullen. En blivande fotograf kanske?! Hur korten blev vet jag dock inte :). Ska bli kul att se när de är framkallade.

Tiden efter födseln

Har varit allt annat än lugn och rofylld. Det började med att jag gick från vår gamla lägenhet till BB till att jag gick till vårat nya ställe direkt efter BB, två dagar senare. BB var underbart då jag blev uppassad dygnet runt. Cottage Hospital är helt otroligt fint och nybyggt. Rummen är urfräsha och man kan ringa och beställa restaurangmat nästan dygnet runt. De tog också hand om bebisen under några timmar på natten så att man kan få en stund att sova. Det var så skönt efter att varit gravid så länge, packat för all flytt, och bara var fysiskt och psykiskt utpumpad. Allt började bra men little did I know...

När jag lämnade BB kom jag till vårt nya hem som fortfarande var. upp och nedvändt. Det var en byggarbetsplats med målare, snickare, rörmokare osv runt hela huset. Vårat sovrum (som var det enda rummet vi kunde befinna oss i) hade inga gardiner så jag satt helt exposed på sängen inför alla arbetare som sprang förbi stup i kvarten. Jag var bra mörbultad efter födseln och åt smärtstillande tabletter (som inte var starka nog) och hade problem med amningen. Det gjorde så ont och mina bröstvårtor blödde och fick blåsor på sig. Varje gång det var dags för bebis att suga sig på bröstet var som tortyr. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle amma så att ge upp fanns inte på tal. För att lätta smärtan så använde jag krämer och försökte lufttorka vårtorna då det gjorde grymt ont att ha en T-shirt på sig ens. Där satt jag med brösten rakt ut och folk som sprang runt väggarna. Det var hemskt jobbigt. Till slut så sket jag i vilket för jag orkade inte med det. Alla byggarbetare har säkert sett mig näck vid det här laget säkert. Snälla Laurie kom förbi med bröstvårteskydd som hjälpte otroligt mycket och till slut gick smärtan över tack och lov. 

Samma dag som jag kom hem så kom mamma in till oss mitt i natten och hade otroligt ont på ena sidan av magen. Hon fick åka raka vägen in till akuten och det visade sig att hon hade fått en gallstensanfall och behövde opereras på momangen. Mamma ringde mig på morgonen innan hon skulle ned och operera sig och sa att hon inte vågade operera sig innan vi visste att hennes försäkring skulle täcka operationen. Jag klandrar henne verkligen inte för det då vi alla vet hur hutlösa summor man kan bli skyldig i sjukräkningar här i USA. Så det var bara för mig att ringa till Sverige som hade hand om försäkringen för att få svar på tal. Jag blev transfererad till säkert sex olika ställen. Till slut fick jag tag på en människa i Danmark som skulle verifiera försäkringen och ringa mig tillbaks. Samtidigt som jag är på tel med Danmark så ringer telefonen från sjukhuset och kirurgen som ska operera mamma vill prata med mig. Han säger att vi måste skynda oss att ta ett beslut för nu var alla redo att gå in för operation. Jag får panik ock ringer Danmark som fortfarande inte har fått svar men människan som jag pratar med säger att hon är ganska säker på att operationen kommer täckas. Då ringer min bror från Sverige och jag får ge honom ett snabbt svar att mamma är på sjukhuset och ska in för operation men är ok. Han blir livrädd men jag var tvungen att lägga på luren för på andra linjen ringer mamma som nu är redo för operation. Jag berättade för henne vad de hade sagt i Danmark och hon valde att då operera sig. Jag hör i bakgrunden hur sjuksköterskorna preparerade för operationen att starta. Sekunden då vi lägger på luren så ringer de från Danmark och säger att de inte kunde verifiera försäkringen. Jag fick panik. I samma stund som allt detta sker så skriker Lilja att hon vill ha det ena och det andra, bebis gallskriker, jag är svinhungrig då jag inte har något kök just nu och Eric var iväg och flyttade det sista med huset osv. Stressen var på högsta nivå. Som tur var fick vi reda på till slut att operationen var täckt till 100% genom mammas hemförsäkring. 

På kvällen senare samma dag så väcker jag Lilja som håller på att brinna upp. Hon har jättehög feber och vi börjar ana att vi får ta henne till akuten också. Jag bröt totalt ihop. Vi ringer doktorn som sade att vi inte behövde komma in så länge inte febern gick över en viss grad. Följande dag så har hon utslag över hela ryggen och bröstet. Jag börjar förtvivlat googla om utslag hos barn och får se en artikel som stämmer exakt. Det var inget att oroa sig över utan det skulle gå över av sig självt. Det var en väldigt vanlig barnsjukdom. 

Detta var en av de värsta 48 timmarna som jag gått igenom. 

Nästa dag kommer mamma hem och mår oförskämt bra för en som precis har opererat sig. Operationen hade gått jättebra och hon var som en ny människa vilket var underbart. 

Det dröjde dock inte länge tills mamma insjuknade i någon sorts extrem förkylning som inte ville ge sig. Den varade närmare tre veckor eller så. Lilja var väl också ordentligt sjuk i sisådär en och en halv vecka. Allt detta samtidigt som vi knappt sover på nätterna eller någon gång för den delen och bebis bara skriker och skriker och skriker. 

Tiden därefter var betydligt lugnare men fortfararande jobbig då huset fortfarande inte är klart, det är en byggarbetsplats vilket gör det svårt med Lilja då jag får passa henne varenda sekund. 

Jag håller tummarna för att köket kommer bli klart nu inom de närmsta veckorna. Håll tummarna för mig :). Kramar