Igår blev det en mysig trip till Farmer's Market med min norska kompis Ingvild och hennes dotter Thea. De har det varje tisdag i den centrala delen av staden. En massa lokala bönder ställer upp sina stånd och man kan handla grönsaker, frukt, blommor osv. Allt är organiskt och jättefräsht.
Jag lärde känna Ingvild för många herrans år sedan när jag gick på City College har i Santa Barbara. Några år senare flyttade hon tillbaks till Norge med sin amerikanska man. Nu kommer de hit en eller ett par gånger per år på semester. Det är så himla roligt att träffas när de kommer och det känns som att inte en minut har gått förbi. Såsom man känner med bra kompisar. Man kan vara ifrån varandra hur länge som helst, inte ses eller prata så ofta men när man träffas är det som att inte en sekund har gått förbi. Allt är precis som det var då!
Det är en av sakerna som gör det jobbigt att vara utlandssvensk. Man har alltid en fot i bägge länderna och känner sig inte hemma till 100 någonstans längre. När man är i USA så saknar man Sverige, familjen och vännerna och när man är i Sverige så saknar man USA. Man står liksom och stampar på bägge ställena. Jag läste på Mikaelas blogg om något som kallas för Expat där man bor i ett land tillfälligt eller permanent där man inte växte upp (ni kan läsa mer om det här). Det leder till att man gång på gång har träffat underbara människor som tyvärr sedan har flyttat tillbaks till det land de kom ifrån. Det är så tråkigt som i det fallet för mig med Ingvild eller min bästa kompis Emmelie för att inte nämna en hel del andra.
Jag läste också ett inlägg från bloggen "As we walk in fields of gold," om Mellanförskapet som innebär att man känner sig hemma på flera ställen samtidigt som man inte har någon stabil grund. Man plockar värderingar från bägge länderna/samhällena och bygger upp som ett tredje perspektiv (klicka här om du vill läsa mer). Det stämmer så väl in på mig då jag känner att jag inte passar in vare sig i USA eller i Sverige längre men samtidigt så passar jag in på bägge ställena. Det är lite krångligt det där.
Men ett ställe där jag känner att jag passar in som handen i handsken är med andra utlandssvenskar. Man har gått igenom samma transformation och integrerat sig själv i ett främmande samhälle. Man har (oftast) liknande värderingar från moderslandet men kan relatera till USA och dess skillnader. Det är därför det är så kul att läsa andra bloggar som skrivs av utlandssvenskar för man vet att vi tänker och upplever det dagliga livet väldigt lika (generellt sett). Det är tur att man har fina svenska kompisar som faktiskt är bosatta här då man känner en viss trygghet i det.
Vi borde bilda en 51:a stat för bara utlandsvenskar :).
Lilja fick en ballong som hon älskade! |
Hej Linda, Jag tycker precis som du att man känner sig mest hemma med andra utlandssvenskar för de vet precis, man behöver nästa inte ens säja något då man har liknande erfarenheter och observationer. Det är så härligt att sitta med svenska vänner och skratta åt situationer som man råkar ut för både i Sverige och i sitt nya hemland. Härligt att du har hittat svenska vänner!
SvaraRaderaKram, Anneli
Ja verkligen haha. Du beskrev det så bra på din blogg!
RaderaHej Linda,
SvaraRaderaJag har börjat följa din blogg och tycker att du verkar vara en väldigt jordnära och trevlig person. :-)
Läste att du studerade på SB City College. Vad studerade du? Jag är ev intresserad av sjuksköterskeprogramet, men min bror (som bor där) har "varnat" mig att det är mest "fjortisar" som pluggar där. Själv är jag 31. Håller du med att det är mest tonåringar på City College?
Åh tack snälla :). Yes, pluggade på SB City College. Jag pluggade inget specifikt där från början då jag hade tänkt att bara stanna ett år. Men tog klasser som ledde till en transfer till USCB till slut. Så jag tog examen ifrån där med ett AA i Liberal Arts m. Transfer Emphasis. Därefter transfeererade jag till UCSB där jag tog ett B.A. med fokus på Communication.
RaderaHaha ja alltså det finns en hel del fjortisar där på City College men samtidigt finns det en hel del äldre. Det beror på vad för klasser du tar. Jag kan tänka mig att sjuksköterskeprogrammet har en stor blandning av åldrar. Jag tog nyligen en klass i Quickbooks som bestod av alla möjliga åldrar. Många var yngre som tog klassen mot deras degree för Accounting och många var där för att de ville förbättra sina kunskaper i QB för deras jobb osv.
Jag har en kompis som gick sjuksköterskeprogrammet och tyckte att det var jättebra. Hon fick sedan jobb på sjukhuset här i staden. Sjuksköterskorna får riktigt bra betalt. Om du har fler frågor är det bara att fråga på :). Hoppas detta hjälpte lite i alla fall!
Kul att du hittat hit förresten :)
Bra skrivet, det är verkligen så! För varje dag, vecka och månad jag är här blir det allt tydligare det du skriver om, att man har fötterna på två ställen. Det tar sin lilla tid att acklimatisera sig till ett nytt land och ställe men tillslut så. Det tog ett bra tag innan jag tänkte USA som hem, det har alltid varit "hemma i Sverige" men nu när vi var i Sverige i våras tänkte jag ändå att det ska bli skönt att komma "hem"... :) Och det här med alla fina människor man träffar...det är både det bästa och jobbigaste med att vara expat :(
SvaraRaderaEller hur. Det är både bra och dåligt. Ja, jag tror också att man får vara här ett tag innan man verkligen känner dessa känslorna. När det blev klart för mig (mer eller mindre) att jag skulle stanna här då blev det mer verkligt och dessa känslor har bara blivit starkare och starkare ju längre tiden går. Undrar om det någonsin blir lättare?
Radera