Mellanförskapet

Igår blev det en mysig trip till Farmer's Market med min norska kompis Ingvild och hennes dotter Thea. De har det varje tisdag i den centrala delen av staden. En massa lokala bönder ställer upp sina stånd och man kan handla grönsaker, frukt, blommor osv. Allt är organiskt och jättefräsht. 

Jag lärde känna Ingvild för många herrans år sedan när jag gick på City College har i Santa Barbara. Några år senare flyttade hon tillbaks till Norge med sin amerikanska man. Nu kommer de hit en eller ett par gånger per år på semester. Det är så himla roligt att träffas när de kommer och det känns som att inte en minut har gått förbi. Såsom man känner med bra kompisar. Man kan vara ifrån varandra hur länge som helst, inte ses eller prata så ofta men när man träffas är det som att inte en sekund har gått förbi. Allt är precis som det var då!

Det är en av sakerna som gör det jobbigt att vara utlandssvensk. Man har alltid en fot i bägge länderna och känner sig inte hemma till 100 någonstans längre. När man är i USA så saknar man Sverige, familjen och vännerna och när man är i Sverige så saknar man USA. Man står liksom och stampar på bägge ställena. Jag läste på Mikaelas blogg om något som kallas för Expat där man bor i ett land tillfälligt eller permanent där man inte växte upp (ni kan läsa mer om det här). Det leder till att man gång på gång har träffat underbara människor som tyvärr sedan har flyttat tillbaks till det land de kom ifrån. Det är så tråkigt som i det fallet för mig med Ingvild eller min bästa kompis Emmelie för att inte nämna en hel del andra.

Jag läste också ett inlägg från bloggen "As we walk in fields of gold," om Mellanförskapet som innebär att man känner sig hemma på flera ställen samtidigt som man inte har någon stabil grund. Man plockar värderingar från bägge länderna/samhällena och bygger upp som ett tredje perspektiv (klicka här om du vill läsa mer). Det stämmer så väl in på mig då jag känner att jag inte passar in vare sig i USA eller i Sverige längre men samtidigt så passar jag in på bägge ställena. Det är lite krångligt det där.

Men ett ställe där jag känner att jag passar in som handen i handsken är med andra utlandssvenskar. Man har gått igenom samma transformation och integrerat sig själv i ett främmande samhälle. Man har (oftast) liknande värderingar från moderslandet men kan relatera till USA och dess skillnader. Det är därför det är så kul att läsa andra bloggar som skrivs av utlandssvenskar för man vet att vi tänker och upplever det dagliga livet väldigt lika (generellt sett). Det är tur att man har fina svenska kompisar som faktiskt är bosatta här då man känner en viss trygghet i det. 

Vi borde bilda en 51:a stat för bara utlandsvenskar :).

Lilja fick en ballong som hon älskade!