Vad gör ni med den oändliga mängd teckningar från era barn?

Jag håller på att smälla av, av den enorma mängd, teckningar, projekt etc. som kommer in genom dessa dörrar och även skapas här hemma. Nu låter jag väl som en hemsk mamma kanske?? Men mängden är enorm!! Vad gör man egentligen med allt?

Självklart uppmuntrar jag mina flickor till att skapa allt från teckningar, målningar, till hemmagjorda konstprojekt och man vill ju spara allt... men kan man det? Och borde man göra det? Jag vill ju inte att de ska känna längre fram i livet att jag inte sparade alla deras grejer men jag tror det är en omöjlighet för mig att spara allt? Många gånger kan det ju vara bara ett eller ett par streck på ett papper som Sofia kommer med. Ibland har jag slängt sådana teckningar men jag kan inte hjälpa att känna magont när jag slänger de. Deras barndom får ju inte suddas ut, minnen måste ju finnas kvar, men vart drar man gränsen?

Vi har ett väldigt litet hus med väldigt lite förvaring så hittills har mitt system varit att hänga upp deras teckningar eller ställt upp deras projekt så vi kan se de i ett par veckor eller så (inte alla teckningar) och sedan lagt de i en liten låda som jag har för både Lilja och Sofia. När de blir fulla så lägger jag över de till vårt förråd som vi har på ett annat ställe här i stan'.

Men nu när bägge barnen går i förskolan två dagar i veckan så har det blivit oöverkomligt och jag vet inte vad jag ska göra längre. Deras lådor blir fulla hela tiden. Hur ska man organisera allt?

Vad gör ni med barn? Sparar ni allt? Sållar ni och bara sparar det bästa?

En Dag Gammalt Kaffe

Jag sitter här och dricker gårdagens kaffe som bryggdes igår morse. Usch, fy tänker väl ni. Men jag har INGET kaffe kvar här hemma. Och det är liksom en omöjlighet för mig att ens komma iväg till en affär eller butik där jag kan köpa kaffe om jag inte får i mig lite kaffe först.

Så nu sitter jag här och njuter av lite avslaget, surt kaffe 😑. Och då började jag undra om det ens är ok att dricka en dag gammalt kaffe. Kan det vara farligt? Så jag började googla det, och jag var uppenbarligen inte den enda som hade den frågan. Det finns artiklar efter artiklar, forum efter forum där folk ger sina åsikter om vare sig det är farligt eller ej.

Det som i stort verkar vara summan av kardemumman av alla dessa artiklar och forum (vilket jag inte orkade läsa igenom helt och hållet, jag ville bara ha ett ja eller nej liksom) är att nej det är inte farligt! Men kaffet kan smaka surt (vilket mitt gör). En del pratade om att det kan bildas mögel i kaffe och en del sa att det görs det på en gång men andra hade experimenterat med att låta kaffebönor sitta ute länge och de möglade inte förrens efter några dagar. En del sa till och med att man absolut inte skulle dricka en dags gammalt kaffe.

Men nu sitter jag här ändå. Och dricker det lite sådär ambivalent. Men så länge jag får i mig litegrann så jag kan fungera så får det bli direkt att köpa kaffe sedan. Tänk så beroende man är ändå.

Har ni druckit en dags gammalt kaffe någon gång? Hur ställer ni er till det? Är det farligt?

Så här är det varje morgon innan kaffe. Mina ögon går i kors innan kaffe och barnen är så glad att jag har vaknat. 

Lite överdrivet för hur jag verkligen är efter kaffe men ni förstår poängen 😉

Energitjuvar

Energitjuvar, ni vet sådana människor som man känner sig helt slut och tom på energi efter man umgåtts med. Sådana människor som bara tar och aldrig ger. Sådana människor som hellre lyssnar på sin egen röst än din. Sådana människor som helt enkelt suger musten ur dig och får dig att må dåligt efter du har spenderat tid med de...

...Jag bara ORKAR inte med sådana människor längre. Jag är så trött på de. Och har helt bestämt mig för att inte umgås med de längre. Det har helt enkelt varit tid att sålla litegrann i vänskapskretsen, eller bara låta vissa förhållanden rinna mer eller mindre ut i sanden. Jag har pratat med en killkompis om det här som har gjort på precis samma sätt. Vad är poängen liksom? Det är ju inte direkt ett förhållande om det bara är ensidigt.

Sedan jag blev mamma så har inte min fritid direkt ökat, utan snarare minskat till i stort sett ingenting 😂. Speciellt efter jag blev tvåbarnsmamma. Den lilla tiden man faktiskt har väljer jag hellre att spendera med människor där man känner att det är jämnställt. Där det är ge och ta. Ibland behöver man prata om något och då vill man ju gärna känna att vännen lyssnar på en och kanske till och med ger en råd, självklart så ger man tillbaks när den andra vill prata. Det behöver inte heller handla om att man har stora problem man behöver prata om utan bara när man har en konversation så känns det ju bra när det går fram och tillbaka, då man kanske får en fråga om hur man mår och till och med en följdfråga. Eller vad säger ni haha?

Enligt min erfarenhet så finns det väldigt många människor som är på det här sättet, som bara dumpar allt på en, där man sitter och lyssnar men väljer att inte lyssna tillbaka. Det finns ingen anledning att man ska behöva leva som på gymnasietiden längre när man är över 30 år gammal 😆. Man väljer nu sina kompisar med omsorg. Det gör jag och det hoppas jag ni också gör.

Har ni varit med om energitjuvar? Hur hanterade ni det?

Car Seat to Booster Seat

Jag har tänkt ett längre tag på att byta ut Liljas bilbarnssäte till en bältesstol då hon är närapå för stor att åka i sitt nuvarande bilbarnssäte (herregud fick Googla vad det heter på svenska). Hade ingen aning om att det som bebisar åker i kallas babyskydd i Sverige, eller att en booster seat heter bältesstol. En skada från att ha varit i USA för länge antar jag 😆.

Efter mycket om och men så har jag äntligen kommit fram till vilken bältesstol som jag tycker verkade säkrast. Det blev en:

Graco Affix Youth Booster Seat with Latch System

Den har otroligt många bra reviews. Jag ville ha en bältesstol och inte bara en kudde först och främst. Det känns säkrare så, samt så mycket skönare för Lilja att sitta i sätet, med huvudkuddarna på bägge sidorna. Sedan ville jag gärna ha en bältesstol som man sätter fast i sätet och inte en som bara sitter löst, även om forskningen tyder på att det inte gör någon skillnad. 

Efter att ha läst om det här en del nu så verkar reglerna vara ganska olika i Sverige och USA. Skillnader som jag ser är att i Sverige så ska man tydligen sitta bakåtvänd ända tills man är 4-5 år, helst 5 eller längre. I USA kan man sätta bilsätet framåtvändt, lagligt redan när barnet är 2 år gammalt om de är tillräckligt långa och väger tillräckligt mycket, fast det rekommenderas att de ska sitta bakåtvända längre än 2 års ålder. Jag är ganska säker på att det är en ganska ny lag här i Kalifornien, det brukade vara att du kunde vända ditt barn framåt redan vid 1 års ålder. När Lilja föddes var gränsen vid 1 års ålder i alla fall. Att sitta bakåtvänd ska ju minimera skador på barnen något enormt vid en krock. 

Både Lilja och Sofia har suttit framåtvända sedan de var närmare tre år gamla. Det kändes alldeles för trångt för deras ben. De är båda två långa för sin ålder. De flesta jag känner här i USA vänder barnen framåt redan vid 2 års ålder eller tidigare. 

Hur ser ni på det här? När vände ni era barn framåt?

Happy Friday by the way 😀.

Lilja 5 År

Den 10:e mars fyllde Lilja 5 år. Det är svårt att förstå att hon redan är fem år. Det känns inte som att det är längesedan vi tog hem henne från sjukhuset.

Jag gick fram och tillbaks med att antingen ha ett litet kalas med bara familjen och istället ta Lilja till Disneyland (vilket hon dock säger att hon är rädd för då hon är rädd för att faktiskt träffa Musse, Mimmi, Kalle osv., men jag tror hon skulle ändra sig så fort hon kom dit 😏), eller ha ett större kalas. Det blev det senare alternativet, för att Lilja ville så gärna ha ett kalas med "Elefant Tema."

För er som har följt bloggen ett tag, och för vänner och bekanta så kommer ju inte detta direkt som en överraskning då Lilja har varit besatt av elefanter sedan hon föddes i princip. Kanske berodde det på att jag gav henne ett gossedjur som var en elefant när hon fyllde ett år. Hon har liksom blivit "brainwashed" att tycka om elefanter 😜. När hon var liten var elefanten större än henne själv, men han fick följa med överallt. Det gör han än idag, även om han inte ser ut som han gjorde för några år sedan 😏.

Elefanten fick namnet Binky och därmed hade vi ett "Binky Party!"

Systrar 💖

"Binky" Piñata 🐘

Lilja fick ett hopptorn i present av sin Papa Bear 💙

Sissy och "Uncle Dave"

Lilja's bästis från skolan, Kennedy 👭

Kusiner 💗

Minsta kusinen 💓

Lilja tyckte pinatan var jättekul!!

Min lilla älskling är 5 💝💝💝

Lilja och hennes faster Laurie 😊

Sömnbrist

Att sova har fått en helt annan innebörd efter vi fick barn. Sömn såg jag som något självklart och något som jag oftast kunde få när jag behövde det. Men, sedan kom barnen :). Och då fick sömn plötsligt en helt ny betydelse.

Sömn som jag innan tog för givet, blev något som jag måste försöka trycka in för att kunna överleva. Man kunde inte längre få det när man ville eller behövde, utan man fick ta det när man kunde. Det blev nästan som en konstant jakt varje dag där man förtvivlat försökte se en liten halvtimma som en möjlig liten tupplur. Om man väl somnade in då så kände man omedvetet stressen av att vilken minut som helst kan vara den sista, så man somnade aldrig in så där djupt som man brukade.

När vi först fick Lilja så var vi uppe många gånger bägge två under natten, mest jag så klart :), sådär normalt var 2:a 3:e timma under natten. Det är klart att man var trött men samtidigt var det så otroligt att vi hade en liten bebis där som vi hade skapat, och man kände inte riktigt av tröttheten. Det är otroligt hur kroppen kan adaptera sig utifrån omständigheterna. Ganska snart började Lilja sova 4:a timmar, ibland även 6 timmar i sträck. När hon var tre månader och jag började jobba igen så sov hon genom hela nätterna. Men sedan kom Sofia...

Då blev det andra bullar i huset. Sofia var inte samma "sorts" bebis som Lilja hade varit :). Nej, det här var något nytt. Hon ville inte sova alls. Sofia hade kolik under sina första 6 månader och grät väldigt mycket och sov som sagt knappt alls. När jag ser tillbaka på hela hennes första år så känns det som en dimma. Både jag och Eric var så förstörda från för lite sömn och press av kolik osv. Man tänkte ju inte ens klart.

Efter Sofias första år så blev det lite lättare, vi sov lite bättre och livet stabiliserades "lite" mera, men det var långt ifrån "bra." Vi var fortfarande "helt" slut och det bidrog till mycket bråk mellan mig och Eric, som ju gjorde en ännu tröttare. Sofia ville fortfarande inte sova. Hon ville inte sova nätterna igenom varken i sin egen säng eller i vår. Det andra och tredje året fortsatte i samma anda.

Nu är Sofia på väg att fylla 3 om ett par månader och det har blivit enklare. Vi kämpar fortfarande i samma anda. Varje kväll är det ett kämpande när vi ska lägga barnen. Sofia vägrar att sova, men hon somnar till slut. Antingen sover hon i sin säng eller så sover hon i vår. Vi har slutat med att försöka få henne att sova i sin egen säng. Det är lättare för oss alla. Och så känns det som att denna tiden har ett slut. Och det är otroligt mysigt att gosa ihop med de små på nätterna. En dag kommer de inte vilja sova med oss längre.

Vad som drastiskt har ändrat sig nu den sista tiden är att barnen har blivit så mycket mera självständiga. Både jag och Eric kan fortsätta och sova (med ett öga öppet) medans barnen sköter sig själva. De leker i sitt rum på morgnarna och är jättenöjda. Ibland i flera timmar. Det känns som att man ser ljuset i slutet av tunneln.

Sömnbrist är verkligen inget skämt. Det kan göra en deprimerad och alldeles galen. Det används ju som tortyr för fasen. Men det man får se till när man går igenom denna period är att man kommer se tillbaka på den här tiden i livet som en väldigt kort flytande period. Och jag skulle aldrig vilja byta ut dessa galna, deprimerande dagar mot något annat.

Busfröna i vår säng :)

Plånboken kom tillbaka

Jag är så otroligt lättad. Plånboken kom till sin rätt. De ringde från mataffären dagen efter jag varit och letat efter den överallt i buskar osv och sa att de hade den i sitt kassaskåp och ingen av de anställda hade vetat om det när jag var där dagen innan.

Så torsdagsmorgonen blev riktigt bra. Istället för att jag behövde åka runt över hela stan och ringa en massa samtal så kunde jag istället göra vad jag ville.

Nu är vi alla riktigt trötta. Har haft en heldag som fredagar alltid är. Vi kom precis hem från Svenska Skolan där vi idag åt semla. Så otroligt gott :). Det blev min andra semla i år då jag fick en även på SWEAs årsträff.

Har blivit aningen besatt av serien Skam och ska nu sätta mig till rätta här hemma och softa.

Hoppas ni har en fin fredagskväll. Kram

Dessa två på Shoreline idag. De är besatta av Trollfilmen och dansar här på bordet till den :)

Sofia åt bara bullen :). Mamman åt desto mer!

När vi kom hem fick vi en present från Sverige från Liljas mormor men en massa smått och gott. Gissa om Lilja blev glad!!! Den här lilla busen fyller ju fem nästa fredag. Oj oj oj vad tiden går.