Energitjuvar

Energitjuvar, ni vet sådana människor som man känner sig helt slut och tom på energi efter man umgåtts med. Sådana människor som bara tar och aldrig ger. Sådana människor som hellre lyssnar på sin egen röst än din. Sådana människor som helt enkelt suger musten ur dig och får dig att må dåligt efter du har spenderat tid med de...

...Jag bara ORKAR inte med sådana människor längre. Jag är så trött på de. Och har helt bestämt mig för att inte umgås med de längre. Det har helt enkelt varit tid att sålla litegrann i vänskapskretsen, eller bara låta vissa förhållanden rinna mer eller mindre ut i sanden. Jag har pratat med en killkompis om det här som har gjort på precis samma sätt. Vad är poängen liksom? Det är ju inte direkt ett förhållande om det bara är ensidigt.

Sedan jag blev mamma så har inte min fritid direkt ökat, utan snarare minskat till i stort sett ingenting 😂. Speciellt efter jag blev tvåbarnsmamma. Den lilla tiden man faktiskt har väljer jag hellre att spendera med människor där man känner att det är jämnställt. Där det är ge och ta. Ibland behöver man prata om något och då vill man ju gärna känna att vännen lyssnar på en och kanske till och med ger en råd, självklart så ger man tillbaks när den andra vill prata. Det behöver inte heller handla om att man har stora problem man behöver prata om utan bara när man har en konversation så känns det ju bra när det går fram och tillbaka, då man kanske får en fråga om hur man mår och till och med en följdfråga. Eller vad säger ni haha?

Enligt min erfarenhet så finns det väldigt många människor som är på det här sättet, som bara dumpar allt på en, där man sitter och lyssnar men väljer att inte lyssna tillbaka. Det finns ingen anledning att man ska behöva leva som på gymnasietiden längre när man är över 30 år gammal 😆. Man väljer nu sina kompisar med omsorg. Det gör jag och det hoppas jag ni också gör.

Har ni varit med om energitjuvar? Hur hanterade ni det?