Vad gör ni med den oändliga mängd teckningar från era barn?

Jag håller på att smälla av, av den enorma mängd, teckningar, projekt etc. som kommer in genom dessa dörrar och även skapas här hemma. Nu låter jag väl som en hemsk mamma kanske?? Men mängden är enorm!! Vad gör man egentligen med allt?

Självklart uppmuntrar jag mina flickor till att skapa allt från teckningar, målningar, till hemmagjorda konstprojekt och man vill ju spara allt... men kan man det? Och borde man göra det? Jag vill ju inte att de ska känna längre fram i livet att jag inte sparade alla deras grejer men jag tror det är en omöjlighet för mig att spara allt? Många gånger kan det ju vara bara ett eller ett par streck på ett papper som Sofia kommer med. Ibland har jag slängt sådana teckningar men jag kan inte hjälpa att känna magont när jag slänger de. Deras barndom får ju inte suddas ut, minnen måste ju finnas kvar, men vart drar man gränsen?

Vi har ett väldigt litet hus med väldigt lite förvaring så hittills har mitt system varit att hänga upp deras teckningar eller ställt upp deras projekt så vi kan se de i ett par veckor eller så (inte alla teckningar) och sedan lagt de i en liten låda som jag har för både Lilja och Sofia. När de blir fulla så lägger jag över de till vårt förråd som vi har på ett annat ställe här i stan'.

Men nu när bägge barnen går i förskolan två dagar i veckan så har det blivit oöverkomligt och jag vet inte vad jag ska göra längre. Deras lådor blir fulla hela tiden. Hur ska man organisera allt?

Vad gör ni med barn? Sparar ni allt? Sållar ni och bara sparar det bästa?