Leklandet

Idag blev det ett kärt återseende på Leklandet i Uddevalla med min "gamla" bästis Emelie. Vi har känt varandra sedan vi var 13 år gamla. Vi gick också samma linje på gymnasiet (Samhäll Humanistisk) och satt bland annat längst bak i klassrummet på Latinet och skrattade genom hela lektionerna. De svarta fåren 😝😂. Men vi gjorde alltid bra ifrån oss i alla fall.

Vi träffades där med Lilja och Emelies son Elian som är nyss fyllda 4 år. Lilja och Elian är ju jämngamla då Lilja fyller 4 snart också nu i mars. Så otroligt god kille. 

De var så söta och lekte så fint ihop. Jag måste säga att Leklandet var faktiskt jättebra, så stort och fräscht. Rutschkanorna var enorma och det var knappt så vi vuxna vågade åka 😂. De hade riktigt bra mat också 👍. Vi åt bakpotatis med skagenröra och de små åt pannkakor med sylt och grädde. 

Efter Leklandet så kom de hem till oss på fika och mera lek. Vi ska träffas imorgon också. Ska bli roligt. Alltid underbart att träffa vänner som man inte sett på jättelänge men som det inte känns som att en dag har passerat sedan man sågs ❤️. 

Imorgon förmiddag så ska vi åka till min morfar och faktiskt åka till min mormors grav och sätta ett ljus på hennes grav. Jag har inte varit där på många år och imorgon är det hennes födelsedag så det känns riktigt speciellt. Jag och mormor stod väldigt nära varandra. 

Utvandrad

Jag var hos barnmorskan för diverse aktiviteter hehe. När de då slår upp mig i registret så står jag som utvandrad. Vilket jag redan visste i och för sig men det känns konstigt att inte vara del eller kunna ta del av det svenska samhället längre på samma sätt. Självklart förstår jag det då jag inte betalar skatt i landet men man är ju ändå svensk medborgare så det känns nästan lite ledsamt 😔.

Jag har inte haft hundra koll på hur det skulle fungera om någon av oss skulle behöva gå till doktorn och priser osv men tydligen så räknas jag som turist i landet nu och får betala full taxa. Skulle det vara akutvård så betalar jag samma som en svensk. Mina barn betalar ingenting tack och lov om de skulle behöva uppsöka doktorn. Skönt!!! 

Jag vet att min kompis och jag diskuterade detta när vi var gravida och det kan ju kosta skjortan i USA att föda barn beroende på vad för försäkring man har. Därför har man väl alltid tänkt i bakhuvudet att i värsta fall så får man väl föda i Sverige 😝 men man hade ju blivit ruinerad i så fall. Även om jag läst och forskat om detta på internet så känns det bra att ha fått detta bekräftat nu.

Vart tog "Mitt Vinterland" vägen?

Herregud!! Sådan otur med vädret vi har haft. Snön smälte (smalt?) så fort vi landade på Landvetter i princip. Efter den här långa perioden med kyla och snö. Vad fan! Jag såg snö ligga i drivor när vi landade men när vi var framme hemma var den nästan som bortblåst. Det var plusgrader och regnade hela vägen hem. Så jäkla trist alltså! För barnen! 

Jag som hade pratat så mycket med barnen om vad vi skulle göra i snön, åka pulka, bygga snögubbar (som Olaf i Frozen filmen) och göra snöänglar. 

Som tur var så hade inte all snö försvunnit i måndags så vi hann ut på morgonen och fick checkat av den listan som jag lovat barnen, lite hastigt sådär haha. 

Annars så har det varit riktigt jobbigt med jetlagen den här gången. Vi är ju tre som måste komma på rätt köl och för barnen är det ju inte lika lätt som för oss vuxna. Vi kan ju tvinga oss att hålla oss vakna. Jag har sovit väldigt dåligt då man måste vara vaken med barnen om de inte kan sova. Idag var vi vakna sedan kl 2 imorse. Tack och lov blev det lite sovande under dagen på fyra timmar. 

Och inte nog med jetlagen så blev Sofia supersjuk i hög feber ett par dagar efter vi kom hem. Inte så konstigt då hela planet hostade och nös i kapp. Det lät nästan som musik. Hon var friskt som en nötkärna när vi gick på planet men började hosta riktigt hårt under resan. Kan man insjukna så fort? 

Idag har hon verkat vara bättre dock. Hon har varit glad och ätit litegrann. 

Resan

Ja, jag önskar att jag kunde säga att resan gått jättebra men tyvärr inte. Vi mår dock alla jättebra, och är redan bortskämda till tusen här hemma. Vi är verkligen glada att ha kommit fram. 

Resan började bra i LA där vi fick en bra plats på planet. Ingen satt framför oss så det var bra plats för benen och de frågade till och med om jag ville ha en basinett för Sofia. Ja sa så klart ja!!! De sa att Max vikt var 10kg och jag svarade att hon ligger nog runt där. Trots att jag vet att hon väger mer. Hon var dock ganska stor för den så hennes ben stack ut när hon låg raklång. Så så långt var allt jättebra. Tills vårt resesällskap kom. 

Den människan som hamnade bredvid Lilja var rent fruktansvärd. Jag har knappt aldrig träffat på någon sådan hemsk varelse i mitt liv. Jag märkte från första början då jag sa hej till honom (man ska ju ändå sitta tillsammans i ett tiotal timmar) att han redan då var otrevlig. Han svarade knappt. Under resan så fräste han högt flera gånger på Lilja och Sofia. De var bara barn och lite högljudda emellanåt men inget större. Jag ville inte ställa till med en scen inför barnen men efter några ggr så frågade jag honom vad han höll på med, men han svarade inte ens. Två gånger frågade jag. När Lilja sedan sov så råkade hennes fot hamna på hans ben och han drog tag i foten och fläckte bort den. Hennes huvud råkade hamna på hans armstöd (också Liljas armstöd) när hon sov och han drog hastigt bort sin jacka så hennes huvud slog i armstödet. Alltså, jag fattar inte hur okänslig och gruvlig man kan vara som människa. Jag menar det är ju barn vi pratar om. Jag fattar att det inte är roligt att resa med barn men vad ska man göra. Och de var ganska duktiga ändå, speciellt Lilja. 

Sofia kunde tyvärr inte få ro och sova så hon partade i timmar. Det var inte lätt att ha koll på henne, samtidigt som Lilja ville ha saker, väskan skulle upp och ned jag vet inte hur många gånger, blöjor skulle bytas, jag fick gå på toaletten med Sofia sittandes på mig. Vart fanns alla snälla medresenärer som jag hört så många har träffat på som kan hjälpa en lite när det behövs? 

Jag sov inte en blund på hela resan. När vi kom till Paris så skulle vi byta plan. Jag har aldrig varit med om värre. Fick springa som ett jehu med min stora bag, med tjock jacka på, hållandes Sofia i en arm. Vi hade inte långt mellan bytena och var nära att missa planet. Jag svettades som bara den och så skulle vi in igenom säkerhetskontrollen igen. Jag frågade en människa om man kunde få någon hjälp att ta sig igenom flygplatsen och hon skrattade bara och sa absolut inte! Jag frågade om det fanns en vagn som jag kunde köra Sofia och packning genom i  men det fanns inte heller. Då kände jag mig på bristningsgränsen och började gråta. Men fann mig själv ganska snart inför barnen. Vi fick springa gatlopp genom hela flygplatsen. Stackars Lilja orkade knappt och började gråta. Vi fick åka buss och springa ännu mer. Inte en människa flyttade sig på bussen för mig, förrens ett bra tag. Bara en snäll man med barn i sele flyttade sig till slut så jag fick satt Lilja på sätet och Sofia fick stå bredvid henne. 

Jag har ärligt talat inte varit med på maken om hur ohjälpsamma människor var. Jag kände mig ärligt talat chockad. 

Det tog ända fram till flyget till Gbg som någon erbjöd sig att hjälpa mig. En svensk vände sig om i kön till planet och frågade om han kunde hjälpa mig med min väska. Jag började nästan gråta igen och tackade honom något oerhört och sa att han var den förste som hjälpt mig under hela resan. 

Till slut kom vi dock hem och min bror Tobias mötte oss på flygplatsen. Tyvärr så kom inte vår barnvagn så det tog ett bra tag på Landvetter där vi fick skriva rapporter osv. 

Men vi det tillfället gjorde det ingenting. Det var bara så oerhört skönt att vara hemma. 

Och på vilket kärt återseende det blev. Det var så himla roligt att träffa min bror, mamma och pappa. Mamma hade ordnat iordning vårt rum jättefint och tjejerna hade fått varsin jättehink med godis, det fanns målarböcker och kritor, alla mina gamla barbies och my little ponys och alla mina Disney filmer var allt placerat i rummet :). Tjejerna kom sig tillrätta på en gång. Och Lilja sa att hon aldrig ville åka hem igen haha. 

Mot alla odds så sov vi helt underbart gott. Alla tre i samma säng i åtta timmar. Det trodde jag aldrig men det var tur att nåt gick vägen igår.

Nu njuter vi i Svedala för fulla muggar. 

Slutet gott allting gott. Hörs sen. Kram

Stress? Nej då!!!

Ja, här har man sprungit runt som en höna med avhackat huvud hela eftermiddagen tills inpå kvällen och fixat med allt inför resan. HERREGUD! Vad mycket som ska med och vad mycket man måste tänka på när man reser med barn. 

Jag fick kasta mig ut här på kvällen och springa en massa sista ärenden. Bland annat köpa massa snacks för de små liven som de kan ha på planet. 

Jag fick en massa tips på hur man reser med barn under den senaste veckan. En del (de flesta) säger att det kommer gå jättebra, medans några andra (väldigt få) säger att det kommer bli ett rent helvete. Så vi får väl se vilken kategori vi hamnar i. Hoppas till GUD att vi kommer sitta bredvid trevliga medresenärer som har medömkan med en ensamresande mamma med TVÅ barn.

Jag har packat en jättestrandväska (ful som stryk) där jag har en massa blöjor och wipes, två byten var (man vet ju aldrig, även med Lilja), mössor och vantar för när vi landar i Sverige, som tydligen ska vara kallare än någonsin, en massa snacks, två sippy cups, en liten necessär med alvedon (för mig), alvedon för barnen och plåster för min tummnagel som hänger kvar i en tråd (klämde tummen i en klätterställning för barn så nageln ramlade av, eller den hänger kvar in i det sista verkar det som), och sist men inte minst en massa roliga aktiviteter för de på planet som jag inhandlat från Michael's. En massa pyssel. Lilja har även sin egen lilla ryggsäck med pyssel och snacks som jag har lagt i som en liten överraskning. 

Nu är väskorna packade (men jag har inte vägt min ännu, tror det ska gå bra), jag har precis duschat och jag känner mig ganska ok inför imorgon.

Vi ska åka hemifrån vid klockan 10 imorgon och planet lyfter på eftermiddagen. Vi landar i Sverige på söndag. 

Jag hoppas att jag kan blogga en del hemifrån mina föräldrars men vi får se hur det går. Jag längtar tills att landa hemma och bara känna hur tiden stannar till. Så känner jag alltid när jag kommer till Sverige. Det känns som att livet går långsammare hemma, men det kan ju vara för att jag kommer hem på semester till mina två pensionerande föräldrar :). Hur som helst, så ser jag mycket fram emot lite lugn och ro. 

Kram på er så hörs vi i Sverige. Weeehooo!

Bokklubb

I söndags gick jag på min första bokklubb :). Jag blev inbjuden av en tjej som jag träffade på en annan kompis födelsedag. 

Ett av mina återkommande nyårslöften är att läsa mera så jag tänkte att detta kunde vara riktigt bra. 

Vi var ett gäng på kanske 10 personer (alla kunde inte komma), men det var riktigt roligt. Bara en person hade varit medlem i en bokklubb innan så vi satt och pratade om hur vi skulle göra, vad vi skulle läsa, hur länge det skulle gå mellan mötena osv. Och vi alla fick berätta lite om sig själva för alla kände inte alla. Jag kände bara tjejen som bjöd in mig och min kompis från födelsedagen. Detta var gjort över vin och god mat. Varför inte liksom :). 

Den första boken vi ska läsa är "Bared to You," vilken är den första boken ur en trilogi som kallas för "Crossfire Series." Den ska tydligen vara lik "Fifty Shades," men mycket bättre. 

Hela bokklubben ska gå på "Magic Men" imorgon, en "live show" som är baserad på filmen "Magic Mike." Detta i andan av bokklubben haha. Fasen jag är så "bummed" att jag inte kan gå på det, i och med att vi flyger till Sverige nästa dag. 

Herregud jag är grymt stressad inför resan, därför har jag knappt bloggat något de senaste dagarna.

Förresten tjejen som vi var hemma hos bodde i Montecito, precis i samma område där jag och min kompis Emmelie bodde ett tag när vi kom hit till USA. Det är ett jätteexcklusivt område som är gatat och det bor även en hel del kändisar där, bland andra Rob Lowe. Jag kom ihåg huset från våra promenader i området så det var lite kul. Det var ett jättehus med pool och tennisbanor. Ja, en del har det bra :). 

Grattis Emilia 4 År

Dagen efter James födelsedagsfirande skulle vi på kalas till Emila som fyllde 4 år. Det är en av Liljas kompisar från Svenska Skolan. Kalaset började redan kl 10 så vi fick åka hemifrån kl 8.30 för att hinna. Det var nästan i LA. Uhhh säger jag bara. Jag mådde inte prima. Men det var verkligen värt det. Lilja och Sofia hade så roligt

Kalaset var i en lokal där Emilia tar gymnastiklektioner så alla barnen fick en gymnastiklektion. Vilken hit! Detta tror jag Lilja hade tyckt om att göra. Ahhh men men kan ju inte göra allt eller hur!?

Alla väntar med spänning på vad som komma skall :).

Liljas tur...

...att kasta ned kudden!

Sofia går inte av för hackor. Hon var jätteduktig!

Koncentrationen är hög.

Väntar på att madrassen ska blåsas upp.

Så roligt man kan ha det.

Dags för pizza och sedan tårta.

Grattis Emilia!!! <3