Resan

Ja, jag önskar att jag kunde säga att resan gått jättebra men tyvärr inte. Vi mår dock alla jättebra, och är redan bortskämda till tusen här hemma. Vi är verkligen glada att ha kommit fram. 

Resan började bra i LA där vi fick en bra plats på planet. Ingen satt framför oss så det var bra plats för benen och de frågade till och med om jag ville ha en basinett för Sofia. Ja sa så klart ja!!! De sa att Max vikt var 10kg och jag svarade att hon ligger nog runt där. Trots att jag vet att hon väger mer. Hon var dock ganska stor för den så hennes ben stack ut när hon låg raklång. Så så långt var allt jättebra. Tills vårt resesällskap kom. 

Den människan som hamnade bredvid Lilja var rent fruktansvärd. Jag har knappt aldrig träffat på någon sådan hemsk varelse i mitt liv. Jag märkte från första början då jag sa hej till honom (man ska ju ändå sitta tillsammans i ett tiotal timmar) att han redan då var otrevlig. Han svarade knappt. Under resan så fräste han högt flera gånger på Lilja och Sofia. De var bara barn och lite högljudda emellanåt men inget större. Jag ville inte ställa till med en scen inför barnen men efter några ggr så frågade jag honom vad han höll på med, men han svarade inte ens. Två gånger frågade jag. När Lilja sedan sov så råkade hennes fot hamna på hans ben och han drog tag i foten och fläckte bort den. Hennes huvud råkade hamna på hans armstöd (också Liljas armstöd) när hon sov och han drog hastigt bort sin jacka så hennes huvud slog i armstödet. Alltså, jag fattar inte hur okänslig och gruvlig man kan vara som människa. Jag menar det är ju barn vi pratar om. Jag fattar att det inte är roligt att resa med barn men vad ska man göra. Och de var ganska duktiga ändå, speciellt Lilja. 

Sofia kunde tyvärr inte få ro och sova så hon partade i timmar. Det var inte lätt att ha koll på henne, samtidigt som Lilja ville ha saker, väskan skulle upp och ned jag vet inte hur många gånger, blöjor skulle bytas, jag fick gå på toaletten med Sofia sittandes på mig. Vart fanns alla snälla medresenärer som jag hört så många har träffat på som kan hjälpa en lite när det behövs? 

Jag sov inte en blund på hela resan. När vi kom till Paris så skulle vi byta plan. Jag har aldrig varit med om värre. Fick springa som ett jehu med min stora bag, med tjock jacka på, hållandes Sofia i en arm. Vi hade inte långt mellan bytena och var nära att missa planet. Jag svettades som bara den och så skulle vi in igenom säkerhetskontrollen igen. Jag frågade en människa om man kunde få någon hjälp att ta sig igenom flygplatsen och hon skrattade bara och sa absolut inte! Jag frågade om det fanns en vagn som jag kunde köra Sofia och packning genom i  men det fanns inte heller. Då kände jag mig på bristningsgränsen och började gråta. Men fann mig själv ganska snart inför barnen. Vi fick springa gatlopp genom hela flygplatsen. Stackars Lilja orkade knappt och började gråta. Vi fick åka buss och springa ännu mer. Inte en människa flyttade sig på bussen för mig, förrens ett bra tag. Bara en snäll man med barn i sele flyttade sig till slut så jag fick satt Lilja på sätet och Sofia fick stå bredvid henne. 

Jag har ärligt talat inte varit med på maken om hur ohjälpsamma människor var. Jag kände mig ärligt talat chockad. 

Det tog ända fram till flyget till Gbg som någon erbjöd sig att hjälpa mig. En svensk vände sig om i kön till planet och frågade om han kunde hjälpa mig med min väska. Jag började nästan gråta igen och tackade honom något oerhört och sa att han var den förste som hjälpt mig under hela resan. 

Till slut kom vi dock hem och min bror Tobias mötte oss på flygplatsen. Tyvärr så kom inte vår barnvagn så det tog ett bra tag på Landvetter där vi fick skriva rapporter osv. 

Men vi det tillfället gjorde det ingenting. Det var bara så oerhört skönt att vara hemma. 

Och på vilket kärt återseende det blev. Det var så himla roligt att träffa min bror, mamma och pappa. Mamma hade ordnat iordning vårt rum jättefint och tjejerna hade fått varsin jättehink med godis, det fanns målarböcker och kritor, alla mina gamla barbies och my little ponys och alla mina Disney filmer var allt placerat i rummet :). Tjejerna kom sig tillrätta på en gång. Och Lilja sa att hon aldrig ville åka hem igen haha. 

Mot alla odds så sov vi helt underbart gott. Alla tre i samma säng i åtta timmar. Det trodde jag aldrig men det var tur att nåt gick vägen igår.

Nu njuter vi i Svedala för fulla muggar. 

Slutet gott allting gott. Hörs sen. Kram