onsdag 6 mars 2013

Öroninflammation

Min lilla tjej har fått öroninflammation. Hon vaknade inatt vid midnatt och Eric tittade till henne. Han sa till mig sedan på morgonen att hon var ganska varm redan då (jag sov vid den tiden). Sedan så vaknade hon igen och bara grät och grät och grät runt 4:30. Då gick jag in till henne och hon var lika varm som en kamin. Stackars lilla tjej. Så tog av henne pyjamasen, bytte blöja, gav henne lite alvedon och lade en blöt liten handduk på hennes panna (vilket jag har hör man inte ska göra - men jag gjorde det ändå. Jag tyckte alltid om det som liten tjej då mamma gjorde det för mig) och efter ett tag så hade febern gått ned från 40 grader till 39. Sedan gick den ner ännu mer frampå morgonen tack och lov. Men trots det så grät hon och var inte sig själv alls plus hon petade sig själv i örat med jämna mellanrum så jag ringde doktorn som sa att vi borde komma in sålde kan kolla upp henne. Då visade det sig att det var öroninflammation. Jag hade det jämnt som barn (fick till och med lägga in rör i öronen) så jag hoppas inte det går i arv. Vi fick antibiotika utskrivet som vi nu har börjat ta. Doktorn sa att febern antagligen kommer komma tillbaka inatt då det är som värst på kvällen/natten och att hon tidigast kan gå tillbaks till dagis på fredag.

Så nu får jag vara hemma idag och imorgon. Eric och jag försöker dela upp sjuktiden så gott det går och nu var det min tur att vara hemma. Självklart är Lilja absolut viktigast och kommer före jobbet men jag kan inte hjälpa att känna mig skyldig. Även om folk förstår så känner jag mig skyldig ändå. Jag vill ju inte lämna bort henne när hon inte är frisk, dels för hennes skull och dels för de andra barnen som då kan bli sjuka. Vi har nog kanske lämnat av henne på dagis ett antal gånger då hon var för snuvig eller så vilket gör att man också känner sig skyldig. Det går helt enkelt inte att vinna. Jag pratade med mamma tidigare idag som sa att om vi hade bott närmare så hade hon kunnat hjälpa till sådana här gånger. Ja, det jade ju varit helt otroligt men nu är det tyvärr inte så. Är det någon av er som känner igen sig?


En liten trooper som vill leka trots att hon är sjuk!

11 kommentarer:

  1. She's so cute! She will be perfect by Sunday at least. :)

    SvaraRadera
  2. Naaaa - lilla gumman! Inte roligt... :(

    Men inte ska du känna dig skyldig - familjen och hälsan är vääl viktigare än allt annat?

    Och det är bra mycket bättre att stanna hemma än att smitta andra.

    Krya på sig! :)

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Åhh stackarn, hoppas hon har kryat på sig!

    SvaraRadera
  4. Stackars liten! Jag har aldrig haft öroninflammation men jag kan tänka att det gör super ont!
    Kramar. Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow har du klarat dig undan det din lyckans ost :). Jag hade det jämt som liten.

      Radera
  5. åh stackare... Jag hade ofta öroninflammation som barn. Fick även som vuxen för några år sedan och det är verkligen inget att leka med.
    Det där med att känna sig skyldig...Jag hade nyligen ett samtal med kompisar om hur jobbigt det känns att vabba (tyckte dom, jag vet ju inte än då jag inte haft L på dagis), att man vet vilken situation man sätter kollegorna i och så vidare... samtiidgt så vet man ju också att ALLA förstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men usch. Är det ovanligt att få det som vuxen? Ja Gud, många verkar känna av det där med skyldigheten.

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera