Sofia 5 Månader

Den 30:e september fyllde Sofia 5 månader. Herregud vad tiden flyger förbi. Den 4:e månaden bjöd på en massa nya saker. Under den 3:e månaden började hon rulla från rygg till mage och mage till rygg. Det har hon lyckats träna på så mycket nu att hon har blivit expert på att rulla åt alla möjliga håll. Hon lyckades fundera ut sin egen rullningsstil för att ta sig till olika ställen. Vi kunde lägga ned henne på ett ställe för att sedan komma tillbaks och hon var på andra sidan av rummet. Några gånger blev jag skräckslagen då hon inte syntes till någonstans utan kunde ligga under sängen eller någon stol.

Denna rullning övergick i början på den 4:e månaden till att hon kunde ställa sig upp på alla fyra och till slut vagga fram och tillbaka i hopp om att det skulle bli en krypning. Att krypa har hon tränat på under hela månaden men inte riktigt fått till ännu. Jag tror dock att det kommer hända vilken dag som helst. Hon har sin egen stil och kan flytta fram ett ben för att ta sig fram. Hon kommer på så sätt en liten bit på vägen. Det hon gör när hon vill nå en leksak eller dyligt är att ställa sig upp på alla fyra, dra in ett knä för att sedan kasta sig pladask framåt en bit. Hon kan även dra sig fram över golvet. Från ställningen på alla fyra kan hon även ställa sig upp på tårna så hela kroppen lyfter från golvet. Det ser ut som någon form av gymnastik :). Från den ställningen vänder hon sig ofta åt något håll och sätter sig istället ned och håller sig uppe med hjälp av en arm. Det verkar som att hon kommer skippa det traditionella sittstadiet för att istället köra på krypandet istället. Jag kan se hur frustrerad hon är när hon inte kan få till det. Det visar sig i mycket gråtande och hysteriutbrott.

Tänderna har också börjat poppa ut. I slutet på den 4:e månaden så kom hennes två första tänder nere fram. Så det har ju så klart medfört mindre sömn för oss igen. Precis när vi hade börjat sova lite bättre än vad vi gjort de senaste månaderna ;). Är det inte det ena så är det det andra, eller hur!?

Sofia är verkligen en väldigt glad bebis och hur gosig som helst... så länge man underhåller henne haha. Hon är väldigt "high-maintenance." Det dröjer inte länge innan hon gråter efter att jag lägger ned henne på golvet med en massa leksaker eller i sin pack n' play. Men är man där med henne då är det inga problem. Det kan tyvärr driva en till vansinne då man måste hinna med vissa saker runt huset dagligen men man hör då ett konstant grinande som sakta men säkert går in i huvudet på en. Ahhhhh! Jag hoppas att det bara är en fas och att det blir bättre. 

Vi var ganska nyligen hos doktorn på hennes 4 månaders koll (en månad för sent - så egentligen 5 månaders koll) och fick hennes percentiler. Hon fortsätter att öka i vikt och längd. Hon befinner sig närmare 100:e percentil. En stor stabil vikingbebis. Doktorn sa att hon är helt normal och följer sin egen kurva. Hon är tydligen lite längre och smalare än vad hennes syster var. Wow, kan inte tänka mig att Lilja hade knubbigare ben än dessa :).

Oj, jag glömde nästan berätta om att hon sover nu oftast genom hela nätterna. Helt underbart. Vi var tvungna att låta henne gråta en del, men bara efter ett par nätter så snusade hon natten igenom. Båda flickorna sover i samma rum. Vissa nätter vaknar Sofia fortfarande och jag kan inte förstå hur Lilja kan sova igenom det de flesta gångerna. Otroligt.

Vikt: 19 lbs 4 oz (8.7 kg)
Längd: 26" (66 cm)
Head Size: 16.34" (41.5 cm)

Lilja gillar att lägga alla leksakerna runt lillasyster.

5 månader gammal - 30 September, 2014.

5 month checkup!

Två första tänderna.

Bebis börjar bli mobil.

Halvsitter typ. Lilja gillar inte spyhögen på golvet.

Helgen

Har precis kommit tillbaka efter en pers av magsjuka. Usch alltså, det är ju för äckligt och man blir ju helt lamslagen. Det kom över mig i söndags som en ångvält. Det gick så fort. Jag började bli extremt trött vid 21:00 på söndagkvällen och lade mig i sängen. Kort efter det så körde det igång och det för fulla tag. Nu ett par dagar senare känner jag mig mycket bättre. Usch jag hatar verkligen att vara sjuk men nu är det på uppgång i alla fall. Ingen annan är sjuk tack och lov. 

Det värsta med att vara riktigt sjuk nu för tiden är att man inte riktigt får lova att vara sjuk då man har små barn som inte låter en vila. I måndags fanns det dock ingen chans att jag skulle ha kunnat ta hand om de. Tack och lov fick vi tag på en dagmamma som vi känner som kunde ställa upp. I tisdags stannade Eric hemma från jobbet och tog hand om de små. Det är sådana här gånger jag önskar att vi bodde närmare mormor och morfar. Självklart i andra fall också, men då kunde både barnen och jag ;) bli omhändertagna.

Helgen var lite roligare än magsjuka i alla fall. På fredagen hade vi en barnvakt som kom över (samma som kom över då Eric fyllde år - det gick ännu en gång bra. Känns så skönt!) och vi gick ut på födelsedagsmiddag för min kompis. Kvällen blev ung då vi var två trötta föräldrar. Vi gick hem och myste efter middagen då alla fortsatte ut på klubb. Vi slocknade på en gång. 

Det vackra födelsedagsbarnet uppe till höger och i mitten nedan!

I lördags så hade Lilja sin första simlektion på YMCA. Det var bara en annan liten kille i hennes klass. De lär sig att bli bekväma i vattnet mer eller mindre. Eric var med henne i vattnet medans jag satt och tittade på. Jag var så stolt över henne. Hon lyssnade på allt som läraren sa och kunde i princip göra alla övningarna. Så gulligt! 

Efter simlektionen åkte vi och käkade för att sedan åka förbi pumpkin patch. Japp det är den tiden på året igen. Jag verkligen älskar hösten med allt vad det innebär som Halloween, mycket mys inne med bakning, Thanksgiving, mörker och regn. Tyvärr så har vi inte sett så mycket av något regn här det senaste. Det är istället runt 40C varmt varje dag. Vi höll på att förgås på pumpkin patchen. Det är inte roligt längre alltså. Alldeles för varmt. Det är ju nu man vill börja ta på sig varma gosiga tröjor, snygga stövlar och vara inne mer och mysa. Men nej inte här i Kalifornien. Här är det högsommar som aldrig förr. 

På den här pumpkin patchen så har de djur som man kan klappa.

Mina två änglar!

Då det är högsommar här så fanns det ju inte direkt något annat att göra än att åka till stranden på söndagen. Först åkte vi till ett mysigt litet matställe i Carpinteria, Padaro Lane (bra turisttips) där det är väldigt barnvänligt. De har en stor sandlåda ute på gräset där barnen kan leka medans alla vuxna sitter på picknickbord runtom. Planen var att vi skulle gå till stranden som ligger alldeles bredvid Padaro Lane men Eric hade glömt att lasta in parasollerna i bilen så vi fick åka hem och hämta de innan vi gick till stranden som ligger alldeles nedanför där vi bor. Det var så varmt och härligt och för att inte tala om vattnet. Jag är en sådan som knappt aldrig går i men gud vad gott det var. 

Lilja hittade en kompis.

 Hoppas ni alla hade en bra helg. Nu är det snart dags för en till :)

Mörklagt Santa Barbara

OMG, sitter här och skriver och min dator fungerar hur bra som helst. Det flyter bara på istället för att man får vänta i flera sekunder ibland, och även minuter när någon video (från ett virus) startar upp eller när datorn bestämmer sig för att tänka - HUR LÄNGE SOM HELST! Erics kompis David (som är en dataguru) var här igår kväll och fixade var det än var som var fel med datorn och nu är den hur bra som helst. Helt underbart.

I torsdags gick Lilja, Sofia och jag på storytelling på bibblan där vi träffade våra favvisar, Susanne och Skyla. Därefter gick vi till "The Public Market" som är ganska nyöppnat här i Santa Barbara. Det påminner väldigt mycket om en saluhall och känns väldigt europeiskt. De har en massa olika restauranger, cafeer, cupcake shop, vanlig mataffär, juice bar osv. Man kan till och med vinprova! Jag åt bara en pressad juice så att jag skulle kunna äta och dricka mer på kvällen haha. Måste hålla koll på de där kalorierna. Det funkar faktiskt. Jag har redan gått ned 3 lbs sedan i måndags.

På kvällen mötte jag upp med Ingvild och vi skulle gå på happy hour på ett ställe som heter Boathouse. Tyvärr var det strömavbrott så de kunne inte släppa in oss. Vi fick ringa hennes man igen som fick vända om och hämta upp oss igen. Då ser vi att det är strömavbrott precis överallt. Santa Barbara är helt mörklagt. Folk var ute på gatorna helt förvirrade och verkade inte riktigt veta vad de skulle ta sig till.

Vi bestämde oss för att testa Santa Barbara Funk Zone. Vi hittade ett ställe som tog emot oss om vi hade cash vilket vi hade. Vi satt sedan där i mörkret tillsammans med alla andra ett bra tag tills strömmen kom tillbaks då alla började jubla. Sedan hoppade vi runt lite i Funk Zone tills vi var två trötta mammor som visste att vi skulle få gå upp tidigt nästa dag.

Mellanförskapet

Igår blev det en mysig trip till Farmer's Market med min norska kompis Ingvild och hennes dotter Thea. De har det varje tisdag i den centrala delen av staden. En massa lokala bönder ställer upp sina stånd och man kan handla grönsaker, frukt, blommor osv. Allt är organiskt och jättefräsht. 

Jag lärde känna Ingvild för många herrans år sedan när jag gick på City College har i Santa Barbara. Några år senare flyttade hon tillbaks till Norge med sin amerikanska man. Nu kommer de hit en eller ett par gånger per år på semester. Det är så himla roligt att träffas när de kommer och det känns som att inte en minut har gått förbi. Såsom man känner med bra kompisar. Man kan vara ifrån varandra hur länge som helst, inte ses eller prata så ofta men när man träffas är det som att inte en sekund har gått förbi. Allt är precis som det var då!

Det är en av sakerna som gör det jobbigt att vara utlandssvensk. Man har alltid en fot i bägge länderna och känner sig inte hemma till 100 någonstans längre. När man är i USA så saknar man Sverige, familjen och vännerna och när man är i Sverige så saknar man USA. Man står liksom och stampar på bägge ställena. Jag läste på Mikaelas blogg om något som kallas för Expat där man bor i ett land tillfälligt eller permanent där man inte växte upp (ni kan läsa mer om det här). Det leder till att man gång på gång har träffat underbara människor som tyvärr sedan har flyttat tillbaks till det land de kom ifrån. Det är så tråkigt som i det fallet för mig med Ingvild eller min bästa kompis Emmelie för att inte nämna en hel del andra.

Jag läste också ett inlägg från bloggen "As we walk in fields of gold," om Mellanförskapet som innebär att man känner sig hemma på flera ställen samtidigt som man inte har någon stabil grund. Man plockar värderingar från bägge länderna/samhällena och bygger upp som ett tredje perspektiv (klicka här om du vill läsa mer). Det stämmer så väl in på mig då jag känner att jag inte passar in vare sig i USA eller i Sverige längre men samtidigt så passar jag in på bägge ställena. Det är lite krångligt det där.

Men ett ställe där jag känner att jag passar in som handen i handsken är med andra utlandssvenskar. Man har gått igenom samma transformation och integrerat sig själv i ett främmande samhälle. Man har (oftast) liknande värderingar från moderslandet men kan relatera till USA och dess skillnader. Det är därför det är så kul att läsa andra bloggar som skrivs av utlandssvenskar för man vet att vi tänker och upplever det dagliga livet väldigt lika (generellt sett). Det är tur att man har fina svenska kompisar som faktiskt är bosatta här då man känner en viss trygghet i det. 

Vi borde bilda en 51:a stat för bara utlandsvenskar :).

Lilja fick en ballong som hon älskade!