Visar inlägg med etikett Bebis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bebis. Visa alla inlägg

lördag 4 mars 2017

Sömnbrist

Att sova har fått en helt annan innebörd efter vi fick barn. Sömn såg jag som något självklart och något som jag oftast kunde få när jag behövde det. Men, sedan kom barnen :). Och då fick sömn plötsligt en helt ny betydelse.

Sömn som jag innan tog för givet, blev något som jag måste försöka trycka in för att kunna överleva. Man kunde inte längre få det när man ville eller behövde, utan man fick ta det när man kunde. Det blev nästan som en konstant jakt varje dag där man förtvivlat försökte se en liten halvtimma som en möjlig liten tupplur. Om man väl somnade in då så kände man omedvetet stressen av att vilken minut som helst kan vara den sista, så man somnade aldrig in så där djupt som man brukade.

När vi först fick Lilja så var vi uppe många gånger bägge två under natten, mest jag så klart :), sådär normalt var 2:a 3:e timma under natten. Det är klart att man var trött men samtidigt var det så otroligt att vi hade en liten bebis där som vi hade skapat, och man kände inte riktigt av tröttheten. Det är otroligt hur kroppen kan adaptera sig utifrån omständigheterna. Ganska snart började Lilja sova 4:a timmar, ibland även 6 timmar i sträck. När hon var tre månader och jag började jobba igen så sov hon genom hela nätterna. Men sedan kom Sofia...

Då blev det andra bullar i huset. Sofia var inte samma "sorts" bebis som Lilja hade varit :). Nej, det här var något nytt. Hon ville inte sova alls. Sofia hade kolik under sina första 6 månader och grät väldigt mycket och sov som sagt knappt alls. När jag ser tillbaka på hela hennes första år så känns det som en dimma. Både jag och Eric var så förstörda från för lite sömn och press av kolik osv. Man tänkte ju inte ens klart.

Efter Sofias första år så blev det lite lättare, vi sov lite bättre och livet stabiliserades "lite" mera, men det var långt ifrån "bra." Vi var fortfarande "helt" slut och det bidrog till mycket bråk mellan mig och Eric, som ju gjorde en ännu tröttare. Sofia ville fortfarande inte sova. Hon ville inte sova nätterna igenom varken i sin egen säng eller i vår. Det andra och tredje året fortsatte i samma anda.

Nu är Sofia på väg att fylla 3 om ett par månader och det har blivit enklare. Vi kämpar fortfarande i samma anda. Varje kväll är det ett kämpande när vi ska lägga barnen. Sofia vägrar att sova, men hon somnar till slut. Antingen sover hon i sin säng eller så sover hon i vår. Vi har slutat med att försöka få henne att sova i sin egen säng. Det är lättare för oss alla. Och så känns det som att denna tiden har ett slut. Och det är otroligt mysigt att gosa ihop med de små på nätterna. En dag kommer de inte vilja sova med oss längre.

Vad som drastiskt har ändrat sig nu den sista tiden är att barnen har blivit så mycket mera självständiga. Både jag och Eric kan fortsätta och sova (med ett öga öppet) medans barnen sköter sig själva. De leker i sitt rum på morgnarna och är jättenöjda. Ibland i flera timmar. Det känns som att man ser ljuset i slutet av tunneln.

Sömnbrist är verkligen inget skämt. Det kan göra en deprimerad och alldeles galen. Det används ju som tortyr för fasen. Men det man får se till när man går igenom denna period är att man kommer se tillbaka på den här tiden i livet som en väldigt kort flytande period. Och jag skulle aldrig vilja byta ut dessa galna, deprimerande dagar mot något annat.


Busfröna i vår säng :)



fredag 8 januari 2016

Att Flyga Med Bebisar i Knät

Jag låg igår in på småtimmarna och tänkte, tittade på youtube videos och googlade om "Att Flyga Med Bebisar i Knät" samt "Hur man Bäst Överlever en Krasch." 

Haha, makabert kanske.

Som ni säkert vet så får man ju flyga med en bebis som är under 2 år gammal i knät. Om man flyger regionalt så kostar det ingenting att ha de i knät på de flesta flygbolag men flyger man internationellt  så kostar det runt 10% av en vuxenbiljett vilket är ju en droppe i havet i jämförelse med vad en biljett kostar. Därför väljer ju många att flyga med sin bebis i knät. Men hur säkert är nu det?

Efter att ha googlat ett tag om detta så verkar ämnet vara väldigt kontroversiellt. Enligt alla artiklar jag läste så är det ju absolut säkrast för barnet och alla ombord att man betalar för ett säte för barnet och spänner fast det i en barnstol. OM något nu skulle hända. Vilket är otroligt osannolikt men så klart inte omöjligt. Att flyga är det mest säkra sätt att ta sig fram på. Det är större odds att vi skulle omkomma på väg till flygplatsen.

Men om nu något skulle hända så är det näst intill omöjligt för en vuxen att hålla fast sitt barn i knät vid en krasch. Och om man nu skulle lyckas så kan barnet förvandlas till en airbag för den vuxne och man kan krossa sitt barn. Barnet kan också flyga i luften och skadas på det viset. 

Vi kommer åka Delta Airlines (Operated by Air France) och jag läste på deras hemsida att de har ett extra bälte för bebisar som sitter i knät. Det kommer jag ihåg att vi hade med Lilja också när vi flög. Men vid en krasch så verkar det som att det skulle vara nästan lika gruvligt som om man bara höll sitt barn. 

Jag har aldrig varit rädd för att flyga men nu sedan jag fick barn har jag blivit paranoid om så mycket. Gud alltså! Och efter att ha läst allt detta på internet så känner jag mig som en hemsk morsa som ska låta Sofia flyga på mitt knä. 

Har ni flugit med eran bebis i knät. I så fall vad tycker ni om det?

Detta kanske är det säkraste sättet att flyga?

onsdag 29 april 2015

Små Hjärtattacker och Gråhårig i Förtid

Nu har Sofia fått kläm på att klättra och därmed dille på att klättra. Vart jag än vänder mig så försöker hon klättra upp på saker. Igår klättrade hon upp på en box när jag och Lilja låt i sängen och läste, helt plötsligt ser jag bebis huvud (det gick ju inte ihop), där stod hon på en box med händerna i vädret och stolt över sig själv. Puuhhhh, man får små hjärtattacker varje dag nu och det gråa håret kan väl inte vara speciellt långt borta det heller. 





måndag 30 mars 2015

Att veta när tiden för att säga hej då har kommit...

Idag började dagen med gym, jacuzzi och poolhäng... eller snarare loungehäng ute i solen för min del.              Det var hysteriskt som vanligt innan vi tog oss ut härifrån med hela huset i princip, som alltid måste packas ihop för en liten utflykt. Därefter drog vi på en massa ärenden och bland annat åkte vi till ett "Home Improvement" ställe där jag köpte en matta för att täcka lite sand som vi har här ute. Jag håller nämligen på att fixa barnens lekområde. Jag har en plan... jag vill fixa en liten inhängnad där vi har staket som blockerar alla farliga områden så att jag kan sitta en sekund under dagen och bara titta  på barnen när de leker... du onaturliga tanke.... med en kaffe eller ett glas vin kanske haha. 

Vi köpte även lite blommor som ska planteras här ute. Ett av mina nyårsmål var ju att fixa en fin trädgård här detta året och jag får ju försöka hålla det i alla fall. Hittade några jättefina blommor tycker jag. Jag är ju ganska ny, eller väldigt ny till det här med trädgårdsarbete och lär mig "as I go" skulle jag väl vilja säga. Jag prövar mig fram med växter och blommor. Överlever de så är det ju ett stort plus. Min historia med blommor kan tyvärr inte sägas vara bra .... alls.... de flesta dör... men faktiskt så har jag lyckats hålla en hel del levande nu den senaste tiden. Det är speciellt en växt som jag har kämpat med som tyvärr igår fick säga hej då. Den har liksom kommit tillbaka, efter att ha sett ut som sju svåra år, men den har kämpat varje gång efter vattning och jag har inte velat ge upp. Men som sagt igår sa vi good bye. Jag gick runt och vattnade allt runt här i trädgården och när jag sedan kom till denna växt som jag då redan sagt bye till så gav jag den en sista skvätt av vatten. Det var möjligtvis makabert av mig, men det kändes hemskt att skicka iväg den döendes... även om jag nu drog ut på dess lidande även längre. Jag har så svårt att veta när jag ska ge upp vissa växter. Men idag tog jag beslutet att säga upp även flera än den som rök igår. Vet ni när man ska ge upp växterna? Ska de vara helt döende eller bara se lite fula ut? Jag bestämde mig faktiskt att göra mig av med en del som bara såg lite fula ut. Känns hemskt att göra sig av med något som faktist kanske lever fortfarande och hade hoppas att få livsginistan tillbaks.. men men jag vill ju att det ska se fint ut runt här. 

Så när vi skulle checka ut så kom jag fram med en vagn full med blommor och jord och 
även barnvagnen. Sofia grät för fulla muggar, Lilja klättrade på ett staket och deras kortmaskin var trasig. Jag hade som tur var några kuvert med cash som skulle gå till annat men som jag försökte rota fram under vrålande skrik och kö som bara växte och växte. Då drar Sofia tag i min plånbok och alla mina kort ramlar ur plånboken, Sofia drar några $5 rakt isär och jag vill bara dö. Då kommer det en man fram och frågar om jag behöver hjälp. En barmhärtig samarit som kom som en skänk från ovan. Han sa att han kände igen det där och visste hur svårt det kunde vara ibland. Tack du barmhärtiga samarit som hjälpte mig plocka upp alla mina kort och hjälpte mig till bilen och lastade in allt för mig. Tack du underbara människa!

Innan hysterin bröt ut!!! Cheeeeeeeesssseeee!

söndag 29 mars 2015

Nu var det längesedan...

Hej alla. Det var inte igår. Det här med förrådet som vi tömde tog livet av mig förra veckan. Det vanliga livet plus förrådet har varit för mycket haha. Det finns fortfarande en massa saker som fanns i förrådet som inte har sålts ännu men jag har lugnat ned mig i alla fall. Det kommer ta tid. Det känns så jobbigt dock för jag vill bara göra mig av med allt. Är så trött på grejer överallt. Det går framåt sakta men säkert i alla fall. I vanliga fall tycker jag att det är roligt att sälja saker. Jag ser det nästan som ett spel. Känns som att jag är i Vegas när jag säljer något och jag kan nästan höra de enarmade banditerna gå i taket :) men detta är överväldigande så det är inte lika roligt. 

Här kommer en liten sammanfattning i bilder från veckan som gick.

Vi gick på zoo med dessa fina tjejer. Penelope är en liten modell som vet hur man posar, precis som sin snygga mamma!

Dessa filurer alltså! Jag döööör!

Musikklass på bibblan. Hur super är det inte med gratis klasser för barnen på biblioteket. 



Härlig dag i Malibu med dessa finisar!

Svenska skolan hade påskfirande och uppmuntrade alla att klä ut sig till påskkärringar och påskgubbar. Jag hann inte få ihop en utstyrsel med förkläde och allt så Lilja fick bli en påskkärring med en liten tvist :).



Min fina påskkärring!

Idag hade vi en mysig familjedag med poolhäng och bad i nya badrummet som äntligen är färdigt. Vi skulle egentligen åkt till svenska skolan i SB idag men Eric hängde med sina kompisar hela lördagen och sov även borta så vi saknade honom. Vi fick också rensat en massa bland våra grejer och gjorde om barnens lekområde. Får visa bilder. 

               

lördag 28 februari 2015

Talade för snabbt...

Jag talade för snabbt häromdagen då jag sa att vi var tillbaks och fit for fight. Nej, det blev bakslag istället. Efter pilatesen häromdagen gick det bara utför. Både för mig och Eric. Han blev sjuk och jag blev sittandes. Så sittandes man kan bli med två små barn. Jag kände/känner mig fortfarande sjuk men jag tror inte att jag är sjuk, kanske inte Eric heller, vi är bara utmattade. Det har varit två långa veckor sedan han började sitt nya jobb med nytt schema. Han har i princip jobbat dygnet runt för att avklara de andra projekten han arbetade på plus att han har varit tvungen att arbeta och förbereda sig inför det nya jobbet varje dag. Mycket jobb och ingen sömn är ett recept för katastrof. 

Vi ska försöka planera det så att båda barnen går till en dagmamma en gång i veckan så att jag får en paus någon gång. Vi har ju tyvärr ingen som kan hjälpa oss med barnen så det kan nog vara bra att ha en fast dagmamma en dag i veckan. Jag känner att jag behöver det. Alla behöver en paus ibland. Då man kan känna att man kan bara vara (sig själv), sova, slappa, springa ärenden, handla osv. Göra bara vad jag vill, eller behöver göra. Det är ju väldigt svårt att få något gjort när man har barn, vilket kan vara frustrerande. Jag tror det är viktigt att man fortfarande får lov ibland att vara sig själv när man har barn. Man var ju trots allt en person innan de kom. Jag tror man också blir ett bättre mamma om man kan få lite egentid från och till. Nej, vi behöver få lite bättre balans här hemma. 

Idag måste jag försöka komma tillbaka till livet dock. Här kan inte sittas. Eric är iväg och hjälper hans kompis flytta i några timmar idag. Han kände sig så dum när han drog iväg då han vet hur slut jag är men jag sov till närmare 9:30 i alla fall och när jag nu kom ut i köket här i morse så hade han städat upp vardagsrummet och köket så det var härligt. Det såg ut som en bomb hade droppat igår kväll. Idag ska vi iväg på födelsedagskalas och sedan måste jag springa en massa ärenden inför Liljas födelsedagskalas nästa vecka. 
Ska bli så roligt!
Hepp!

Detta är verkligen så så sant haha!



torsdag 26 februari 2015

Morgonmys

Vi sitter här och myser nu på morgonkvisten allihop. Jag brukar gå upp och fixa Erics lunch för dagen på morgonen innan han åker iväg men idag orkade jag bara inte. Vi bestämde att jag skulle svänga förbi senare idag med lunchen. Så jag fortsatte att sova i kanske 3 minuter till och då vaknade hela gänget i rummet bredvid. Så typiskt när man väl ville ligga kvar lite i sängen. Det fanns ju ingen annan lösning än att gå upp. Jag känner mig faktiskt riktigt bra idag. Har känt mig halvsjuk och trött i över en vecka nu men nu verkar det som att det har vänt. Jag varvar här mellan att dricka kaffe i soffan och ligga nere på golvet för att roa de små. De älskar när jag är på deras nivå. Den minsta blir så himla exalterad och försöker i princip dra av mig ansiktet. Min näsa riktigt svider nu. 

Igår kväll gick jag på helvetesklassen igen - Turbokick/Tabata kallas den. Första hälften är en cardio klass med mycket core arbete. Den andra hälften är mer vikt och styrka. Det är knappt någon vila mellan övningarna utan man kör på. Det känns så bra idag. 

Idag blir det pilates och kanske lite cardio också. Jag har nu kört pilates varvat med annan träning i närmare 3-4 veckor kontinuerligt och jag känner mig starkare helt klart. Jag har aldrig lyckats vara så disciplinerad med träning innan och har därför inte märkt av några direkta resultat, så snabbt i alla fall. Nu klarar jag av att ta mig igenom hela klasserna utan att vara den som ligger vid sidan om och tar pauser. Jag känner mig starkare och ser resultat i både rumpa och mage. Eric tycker rumpan börjar bli riktigt fin :). Det är roligt när man ser resultat för det sporrar en ju att köra vidare. Jag tycker det är mycket snyggare med en fit kropp än bara smal som en pinne, så det jobbar vi efter. 

Därefter är målet att rensa i rabatterna här ute inför Liljas födelsedagskalas nästa helg och fixa med en massa planering inför det. Det ska ju bli ett rosa prinsessparty som Lilja bad om. Men nu på senare snackar hon bara om Frozen och när jag säger glatt för att engagera henne "Nej, Rosa Prinsessparty" så svarar hon "NEJ, FROZEN PARTY!"
STRESS!!!







tisdag 24 februari 2015

Morgonmänniska eller Nattmänniska

Är ni morgonmänniskor eller nattmänniskor? Jag är helt klart nattmänniska. Är det något jag avskyr så är det tidiga morgnar. Nu, med två bebisar så är man helt klart uppe tidigt - varje dag även helgerna. Att ligga och dra sig är ett minne blott. Jag vet inte ens vad det betyder längre. Nu gäller det att sätta sig upp i sängen rak som en fura på en gång. Jag hade hoppats att man till slut skulle vänja sig vid att gå upp tidigt. Men icke! Nu efter Eric började sitt nya jobb så har jag gått upp ännu tidigare än innan till och med. Efter en hel vecka så känns det fortfarande lika illa att gå upp tidigt. Jag menar jag går upp INNAN de små vaknar. Jag försöker att lägga mig tidigare så att jag får sova lika många timmar som innan. Men det hjälper inte. När jag jobbade och behövde vara på jobbet klockan 7 så vande jag mig heller aldrig vid de tidiga morgnarna.  Jag håller hoppet uppe ändå, kommer kämpa in i det sista och hoppas till slut att jag vaknar kl 5:55 med ett leende på läpparna ;). Jag vet inte, det kanske inte ens morgonmänniskor gör!?

När jag väl kommer upp dock och har fått mitt kaffe, suttit lite i soffan, kollat email, instagram, Facebook, lite nyheter så börjar jag sakta men säkert komma till liv. Och det är väldigt skönt att vara uppe tidigt (när man väl vaknar), man har hela dagen framför sig, sitta och tänka, luften ute är lite mera brysk. Och man kan titta på soluppgången, vilket jag gjorde idag. Det var inte helt fel. Men nu är jag fortfarande lika trött. Måste hälla upp mera kaffe nu. 

Idag ska vi försöka baka för tisdagsgruppen (om vi hinner), MaryAnn kommer att hälsa på och vi ska iväg på ballett för första gången :). Har tyvärr inga balettkläder till Lilja idag men det får bli till nästa vecka.

Ha en fin tisdag. 


Jag orkade inte ta upp telefonen för att ta ett kort när solen tittade fram men jag lovar jag satt där redan då!





måndag 23 februari 2015

BEBIS GÅÅÅÅÅRRRR!

Igår tog Sofia sina första steg. I ett par veckor nu så har hon kunnat stå utan att hålla i någonting kortare stunder. De senaste par dagarna verkar det som att hon finslipat sitt stående något enormt till längre och längre perioder. Tills igår - då hon gick tvärs över mattan i vardagsrummet. Hon gick fram till mig där jag satt. Hon gick säkert en FEM steg. Och detta var inte några steg som inte räknas mina vänner - detta var klara och tydliga steg. Så vi markerar igår som dagen då Sofia började gå. Herregud, hon är bara 9 månader. Hon blir 10 månader den 30:e februari. Det var ett av de gulligaste saker jag sett. Hon var så himla stolt efteråt. Hon visste att hon åstadkommit någonting. En hint kanske var oss som hoppade runt omkring henne, skrek och klappade händerna ;). Jag ska försöka filma det här idag och så lägger jag upp en video. 

Såg ni Oscarsgalan igår? Jag såg lite fram och tillbaka då jag stod och lagade mat. Våra kompisar Jason och Fathia kom över på middag. Det var mycket prat och mycket skratt.
Jag hade en massa förrätter, bland annat en som jag måste ge er recept på snarast. Till middag blev det fläskfile, hasselbackspotatis och sallad.



Det jag såg från röda mattan var bra. Mycket fina klänningar. Jag tyckte att Jennifer Aniston, Lupita Nyong'o, Reese Witherspoon, Jennifer Lopez var jättefina. Naomi Watts, Gwyneth Paltrow var också väldigt klassiskt fina. Sienna Miller är snygg i allt, klänningen var fin men kunde varit ännu bättre. 
Vad tyckte ni?

Jennifer

Lupita

Reese

Jennifer Lopez

Naomi

Gwyneth

Sienna

lördag 21 februari 2015

Speedy Gonzales

Wow, vilken dag det har varit hittills. Natten var gruvlig. En efter den andra vaknade barnen. Eric lät mig sova ut imorse så det är ju i alla fall något. Det gjorde underverk. Denna veckan har varit lång utan någon vila för både mig och Eric. Eric började sitt nya jobb och jag har fått gått upp mycket tidigare (vilket inte är min starka sida haha) och det har tagit ut sin rätt. 

Det är otroligt hur man får någon sorts utomjordisk kraft när man får barn och när barnet är nyfött (och även mycket senare) och man är vaken i princip jämt. Man är trött men man klarar sig med mindre sömn. När bebisen blir lite äldre och börjar sova längre stunder och bättre så vänjer man sig vid det också - och då mina vänner är det inte lätt att vänja tillbaka igen :). 

I morse vaknade jag med panikkänsla då jag skulle vara på ett SWEA barnmöte om den nya svenska skolan som förhoppningsvis ska starta upp här i Santa Barbara. Jag vaknade strax efter 9 och skulle vara där klockan 10 och jag behövde köpa med mig lite fika. Så det blev en hysterisk morgon och jag kastade mig ut. För att sedan inse när jag sitter utanför huset där vi ska mötas upp att jag har tagit fel på dag haha. Precis innan jag gick in kollade jag mina email och såg att det stod söndag. Tur var väl det. Jag hoppas att de inte såg mig sitta där.

Så jag åkte på spinning på gymmet istället. Därefter åkte jag en massa ärenden. Bland annat åkte jag till Michael's för Liljas födelsedag som är den 7:e mars. Lilla fröken har varit väldigt bestämd med vad hon vill ha och det ska vara ett Rosa Prinsess Party. Det värsta är nu att hon också pratar om Frozen och Sofia the 1st. Jag fick i alla fall tag på en massa jättegulliga grejer.

Sedan blev det ett impromptu möte med Big Chick som var i stan för ett födelsedagskalas. Hon hade med sig en massa dekorationer till Liljas fest som jag ska låna. Det slutade med att vi kunde ha lunch ihop. 

Hela tiden stressade jag ihjäl mig för Erics skull. Han ringde och sa att Sofia var väldigt jobbig men samtidigt att jag kunde ta min tid. Det var så skönt att springa alla dessa ärenden själv utan att dra barnen ut och in ur bilen hela tiden. Allt gick så snabbt. Jag var som en liten Speedy Gonzales på vift runt Santa Barbara. 

Igår på svenska skolan så gjorde vi semlor. OMG säger jag bara. Så HIMLA gott. En tjej hade gjort hemmagjorda bullar och så fixade vi ihop de på plats med mandelmassa och grädde. Lilja ville inte ha sin så "Needless to Say" åt jag upp hennes också. Det var min första och förmodligen sista semla i år. Har ni ätit semlor i år?



måndag 16 februari 2015

Lugnet Före Stormen

Detta har aldrig hänt. Att jag är vaken innan bebisarna. Jag sitter här i tysthet och bara njuter med en latte. Vilken bra start på dagen och lyx att få lite egentid innan allt kör igång. Jag kommer väl säkert vara död när eftermiddagen kommer dock. Eric har varit så snäll en längre tid och låtit mig sova varje dag till runt 8:a tiden på morgonen. Men idag är ingen vanlig dag. Idag är nämligen en riktigt stor dag. 

Förra veckan blev Eric erbjuden ett jättebra jobb för en kille här i Santa Barbara. Han bygger enbart jättemansions i Montecito. Hela förra veckan vågade vi nästan inte tro på vad som hänt men idag gick han iväg för sin första dag. Jag ställde min klocka på 6 i morse. Fyyyyy alltså! Men nu när jag väl är uppe känns det bra. Klockan 6:30 drog han iväg. Nervös, spänd, exalterad var han och jag för honom.  Ska bli så spännande att höra allt om dagen senare idag. 

Vi firade Erics nya jobb häromdagen med champagne. 

Igår var vi bjudna till Erics föräldrar på mat och pool häng. Här kommer lite bilder. 


Juli, Mary & Lawrence

Liten bebis älskade poolen och var i jättelänge.

Kusinmys!


måndag 9 februari 2015

Bounce House, Baby Blessing & Birthday

Det regnade hela lördagen och var så mysigt. Vi tog Lilja till ett Bounce House eller ett ställe som kallas Cloud 10 i Santa Barbara. De har trampoliner och hinderbanor för alla olika åldrar. Lilja var i extas men hon var inte den enda. Även lillasyster hade roligt. Vi träffade ett annat par där som hade en liten flicka som var född på samma dag som Lilja och en annan flicka som visade sig vara född bara två veckor senare än Sofia. 




Igår så hade familjen Welsh en Baby Blessing för sin nyaste lilla Everly Elle i deras kyrka. Det är väl liknande ett dop. Poängen är att man dedikerar den lille till Gud. De gick upp på scenen i kyrkan tillsammans med ett gäng andra som också hade bebisar att dedikera. Det var jättegulligt. Först så fick man se en liten video med musik som visade alla bebisarna och olika kort från deras än så länga ganska korta liv. Sedan så introducerades alla och efter det så bades (säger man så?) det över alla. 
De ska även ha en fest hemma om ett par veckor. 


Söta småfisar!


Efter Baby Blessing så åkte vi till Kristens lilla sons födelsedagsfest. Han fyllde 1 år gammal. De grillade och hade en massa god mat. Hon hade gjort så fint med dessert bord och en massa dekorationer. Hon hade fått en massa inspo från pinterest. Vilket jag också är besatt över. Födelsedagsbarnet visade ett väldigt intresse för vår minsta lilla flicka. Han kunde inte sluta krama och pussa henne. Hela hennes hår var blött efter ett tag efter alla kalaskyssar på huvudet och lite överallt.


Young Love! Även om det var ganska ensidigt!

lördag 7 februari 2015

Mommy Brain

Har ni hört talas om Mommy Brain eller Pregnancy Brain? När man är gravid då kallas det Pregnancy Brain och efteråt blir det istället Mommy Brain. Jag har haft båda och har fortfarande Mommy Brain. Om det inte är det kan jag inget annat säga än att jag är på väg att bli galen, så jag väljer att tro på att det existerar. Jag har pratat med mina kompisar också som många har upplevt det till olika grader. 

Det sägs att man kan glömma saker och inte vara lika skärpt eller ha svårt att koncentrera sig osv. Det kanske inte är så konstigt då man har ett överflöd av hormoner i kroppen och man har svårt att sova - både under graviditeten men speciellt efter barnet kommer. Och med att bli mamma så tillkommer så himla mycket saker. Man får tänka på så mycket. Bara att ta sig ut ur huset och inte glömma något är en enorm bedrift. Alla dessa sömnlösa nätter borde ju göra vem som helst konstig.

Jag har upplevt att jag har väldigt mycket sämre kom-ihågs-förmåga. Ibland kan det vara hemskt gravt då jag glömmer saker från stund till stund. Jag kan glömma min mans namn och kalla honom vid något annat namn. Jag menar hallå eller! Häromkvällen hade jag några kompisar över för happy hour och jag höll på att förväxla deras namn hela tiden. Inte bara en gång utan hela kvällen. De hade förståelse som tur var ;). 

Jag har alltid sett mig själv som en bra lyssnare som kommer ihåg vad folk berättar för mig men även detta har försämrats något extremt. Jag kommer ihåg en incident när jag jobbade då en jobbarkompis berättade en lång historia för mig om hur hon förra sommaren hade varit i Europa och spenderat en massa tid i Italien. Hon pratade säkert om detta i minst 20 minuter. Nästa dag när vi pratade så drog hon upp Italien igen och jag sa "You've been to Italy!" Alltså så pinsamt.

Nyligen så hände en liknande grej då en tjejkompis för bara några månader sedan förlovade sig. Hon berättade hela historien för mig och några andra kompisar om hur han hade friat. Ett par veckor senare var alla hos oss på middag och även några andra som inte hört historien. Vi alla satt och pratade och jag kunde inte för mitt liv komma ihåg hur de förlovade sig, men jag visste att chansen fanns att jag hade hört det förut. Jag tog i alla fall risken och frågade igen. Alla bara "Linda" och hon som förlovat sig sa till mig " You have a really bad memory." Jag hade tack och lov berättat för henne om mitt minne som försämrats den senaste tiden men det är ändå väldigt pinsamt. Folk tror ju inte att man lyssnar. 

Det kanske är så att hjärnan väljer det som är viktigast att hålla fast vid vid olika tidpunkter. För jag glömmer ju inte mina barn ;) och jag kommer ihåg det vi behöver här hemma som mat, välling, blöjor osv (oftast i alla fall ;)).

Är det någon som har upplevt detsamma? Blir man någonsin återställd?





torsdag 5 februari 2015

Ögonkontroll

Idag vart vi iväg på en ögonkontroll för Sofia. Sist gång vi var hos barnläkaren sa hon nämligen att ett öga möjligtvis pekade inåt lite grand. Jag själv har inte ens tänkt på det så jag var inte så orolig. Men hon ville i alla fall att vi skulle få en remiss till en ögonläkare för att utesluta att det skulle vara något onormalt. Som tur var så verkar allt vara helt ok. Hon behöver inte glasögon eller någonting vilket jag är glad för. Eric och hans familj har alla väldigt dålig syn så jag håller tummarna för att barnen inte har ärvt något synfel. Hittills verkar allt vara bra i alla fall. 

Efter det åkte vi till gymmet och jag gick på en pilatesklass. Gud vad skönt det känns nu i efterhand. Men under tiden så strävar jag som en liten gnu. Jag känner mig alltid som att jag är värst i klassen. Även de som är jättegamla i klassen verkar kunna vända och vrida på sig i alla möjliga ställningar. Jag är otroligt stel så jag har svårt att göra vissa övningar. Min plan är nu att gå på pilates ett par gånger i veckan under ett bra tag, göra det till min rutin. Jag har försökt med det många gånger men aldrig lyckats hålla i träningen. Hoppas på bättre lycka denna gången. 

Nu är vi hemma igen och jag försöker få ihop lite lunch. Vilket inte är det lättaste kan jag be om att få tala om. Den minsta hänger i benet på mig och skriker när jag inte tar upp henne. Även om jag tar upp henne och gör vad hon vill - håller henne i alla möjliga ställningar tills hon vill ned igen. Då kan en leksak hålla hennes intresse kanske i 5 sekunder, efter det ser hon sig om efter något nytt och hittar hon inget intressant så börjar skriket igen. Hon är som en ticking time bomb. Det är bara en tidsfråga. Ibland vill jag bara slita av mig håret alltså. Jag tror att gråtandet är det värsta. Det går in i huvudet på en efter ett tag.

Jag har läst på internet hur mycket som helst för att se om det är något jag gör fel, om det kan vara något medicinskt eller vad det kan vara men jag tror att det är hennes personlighet. Och jag vet att det är många med mig som har "high need" bebisar. Jag kan inget annat än hoppas att detta lägger sig. Många jag känner som har äldre barn säger att det lägger sig till slut i alla fall. Denna lilla bebben kan konsten att suga musten ur en till den milda grad. Det tär på krafterna efter 9 månader. Vi har många bra stunder också som är helt underbara men de dåliga är väldigt jobbiga. Om någon har något tips på vad man kan göra eller ide på vad det kan vara (om det nu är något ens) skulle det vara väldigt uppskattat.

Nu har hon precis lagt sig för en liten tupplur. Vi hoppas på en väldigt lång tupplur :). 

Lite senare bär det av till happy hour. Ska bli kul och känns som att jag behöver det. 

Många kramar till er.

Den som vi älskar mer än allt annat men som kan konsten att suga musten ur en!






onsdag 4 februari 2015

Lilac Patisserie

Igår tog Susanne och jag våra små till parken så de kunde mata ankorna. Lilja matade de med all sin mat så det fanns inget kvar för henne att äta efter det. 

Vi gick också till ett nytt litet cafe i stan'. Det kändes precis som ett cafe i Sverige. Jag har verkligen saknat ett sådant i Santa Barbara. Ett ställe som man känner att man vill sitta på i timmar och bara dricka kaffe och tjöta - vilket var vad jag och mina kompisar hemma i Sverige gjorde nästan jämt i otaliga timmar. Denna visiten var ju mer att vi fick se efter de små som grisade och Sofia som rev ned allt från bordet så länge det kom inom räckhåll för henne :). Åh jag önskar jag kunde sitta där någon dag i timmar 'sans' barn och få lite egentid, men det är väl att se sig i stjärnorna efter något. 

Efter det kom Big Chick och hälsade på. Vi har inte träffats på jättelänge så det var roligt. Sist gång var i november förra året tror jag. Vi har dock uppdaterat varandra över telefon litegrann om vad som hänt så det blev ingen enorm uppdatering av tiden som gått som det ofta kan bli. Vilket var skönt. Vi kunde prata om vad som.

Nu ska vi snart iväg till Liljas musikklass. Jag känner mig helt slut i mentalt och fysiskt. Hade tänkt att träna efter klassen med det får vara. Känner fortfarande av den enorma promenaden från i måndags. Det får bli att ta det lugnt hemma.

Hoppas ni har en fin onsdag.


De hade prinsesstårta! Så himla gott! Det var längesedan jag åt det.

Det fanns en till närvarande med denne sov igenom både park och cafe. Så ohyfsat ;).

Mina små i affären efteråt. De var väldigt taggade efter vi hade handlat.
Det bästa bordet på restaurangen med den öppna spisen utomhus.


tisdag 3 februari 2015

Världens Promenad

Jag gick världens promenad igår med bägge barnen i dubbelvagnen. Jag känner verkligen av det idag.  Vi gick ända från vårt hus ned till hamnen. Att gå dit var helt ok även om det är långt det med men det är nedför hela vägen. Vilket självklart då menas att vägen tillbaks är uppför. Speciellt slutspurten är grav på vägen hem. Backen går i princip rakt upp. Men vi klarade det. Vi var borta i närmare 4 timmar. Vädret är helt otroligt. Ungefär som början på juni hemma i Sverige. Folk ligger redan på stranden och gassar. Här är några kort från prommisen.

Hihi busungar!

I hamnen så blev det glass!

Sofia kunde inte vara still och drog iväg efter måsarna.