Tiden efter födseln

Har varit allt annat än lugn och rofylld. Det började med att jag gick från vår gamla lägenhet till BB till att jag gick till vårat nya ställe direkt efter BB, två dagar senare. BB var underbart då jag blev uppassad dygnet runt. Cottage Hospital är helt otroligt fint och nybyggt. Rummen är urfräsha och man kan ringa och beställa restaurangmat nästan dygnet runt. De tog också hand om bebisen under några timmar på natten så att man kan få en stund att sova. Det var så skönt efter att varit gravid så länge, packat för all flytt, och bara var fysiskt och psykiskt utpumpad. Allt började bra men little did I know...

När jag lämnade BB kom jag till vårt nya hem som fortfarande var. upp och nedvändt. Det var en byggarbetsplats med målare, snickare, rörmokare osv runt hela huset. Vårat sovrum (som var det enda rummet vi kunde befinna oss i) hade inga gardiner så jag satt helt exposed på sängen inför alla arbetare som sprang förbi stup i kvarten. Jag var bra mörbultad efter födseln och åt smärtstillande tabletter (som inte var starka nog) och hade problem med amningen. Det gjorde så ont och mina bröstvårtor blödde och fick blåsor på sig. Varje gång det var dags för bebis att suga sig på bröstet var som tortyr. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle amma så att ge upp fanns inte på tal. För att lätta smärtan så använde jag krämer och försökte lufttorka vårtorna då det gjorde grymt ont att ha en T-shirt på sig ens. Där satt jag med brösten rakt ut och folk som sprang runt väggarna. Det var hemskt jobbigt. Till slut så sket jag i vilket för jag orkade inte med det. Alla byggarbetare har säkert sett mig näck vid det här laget säkert. Snälla Laurie kom förbi med bröstvårteskydd som hjälpte otroligt mycket och till slut gick smärtan över tack och lov. 

Samma dag som jag kom hem så kom mamma in till oss mitt i natten och hade otroligt ont på ena sidan av magen. Hon fick åka raka vägen in till akuten och det visade sig att hon hade fått en gallstensanfall och behövde opereras på momangen. Mamma ringde mig på morgonen innan hon skulle ned och operera sig och sa att hon inte vågade operera sig innan vi visste att hennes försäkring skulle täcka operationen. Jag klandrar henne verkligen inte för det då vi alla vet hur hutlösa summor man kan bli skyldig i sjukräkningar här i USA. Så det var bara för mig att ringa till Sverige som hade hand om försäkringen för att få svar på tal. Jag blev transfererad till säkert sex olika ställen. Till slut fick jag tag på en människa i Danmark som skulle verifiera försäkringen och ringa mig tillbaks. Samtidigt som jag är på tel med Danmark så ringer telefonen från sjukhuset och kirurgen som ska operera mamma vill prata med mig. Han säger att vi måste skynda oss att ta ett beslut för nu var alla redo att gå in för operation. Jag får panik ock ringer Danmark som fortfarande inte har fått svar men människan som jag pratar med säger att hon är ganska säker på att operationen kommer täckas. Då ringer min bror från Sverige och jag får ge honom ett snabbt svar att mamma är på sjukhuset och ska in för operation men är ok. Han blir livrädd men jag var tvungen att lägga på luren för på andra linjen ringer mamma som nu är redo för operation. Jag berättade för henne vad de hade sagt i Danmark och hon valde att då operera sig. Jag hör i bakgrunden hur sjuksköterskorna preparerade för operationen att starta. Sekunden då vi lägger på luren så ringer de från Danmark och säger att de inte kunde verifiera försäkringen. Jag fick panik. I samma stund som allt detta sker så skriker Lilja att hon vill ha det ena och det andra, bebis gallskriker, jag är svinhungrig då jag inte har något kök just nu och Eric var iväg och flyttade det sista med huset osv. Stressen var på högsta nivå. Som tur var fick vi reda på till slut att operationen var täckt till 100% genom mammas hemförsäkring. 

På kvällen senare samma dag så väcker jag Lilja som håller på att brinna upp. Hon har jättehög feber och vi börjar ana att vi får ta henne till akuten också. Jag bröt totalt ihop. Vi ringer doktorn som sade att vi inte behövde komma in så länge inte febern gick över en viss grad. Följande dag så har hon utslag över hela ryggen och bröstet. Jag börjar förtvivlat googla om utslag hos barn och får se en artikel som stämmer exakt. Det var inget att oroa sig över utan det skulle gå över av sig självt. Det var en väldigt vanlig barnsjukdom. 

Detta var en av de värsta 48 timmarna som jag gått igenom. 

Nästa dag kommer mamma hem och mår oförskämt bra för en som precis har opererat sig. Operationen hade gått jättebra och hon var som en ny människa vilket var underbart. 

Det dröjde dock inte länge tills mamma insjuknade i någon sorts extrem förkylning som inte ville ge sig. Den varade närmare tre veckor eller så. Lilja var väl också ordentligt sjuk i sisådär en och en halv vecka. Allt detta samtidigt som vi knappt sover på nätterna eller någon gång för den delen och bebis bara skriker och skriker och skriker. 

Tiden därefter var betydligt lugnare men fortfararande jobbig då huset fortfarande inte är klart, det är en byggarbetsplats vilket gör det svårt med Lilja då jag får passa henne varenda sekund. 

Jag håller tummarna för att köket kommer bli klart nu inom de närmsta veckorna. Håll tummarna för mig :). Kramar

Sofia Rose Hollems

Här är hon, Sofia Rose Hollems...

Lilja har varit en riktigt duktig syster. Vi har haft några avundsjuke incidenter :).

Denna bebis gillar att svinga dag och natt.

Lilja gillar att lägga hennes gossedjur runt sin syster.

Första leendet runt 6 veckor.

Tummy Time!

Lilja älskar att hjälpa till med sin syster.

Kusinerna som bara är födda en månad ifrån varandra.

Syskonen!!!

Födseln

Fortsättning från detta inlägget...

Eric och jag åkte tillsammans till sjukhuset klockan 22:00. Mamma skulle också vara där men stannade hemma med Ben och Lilja tills vi visste att detta var på riktigt. Ben skulle ta hand om Lilja då mamma skulle vara med i rummet. När vi väl kom till sjukhuset så var mina värkar riktigt starka. Jag tajmade de fortfarande och de höll i sig, men man är ju ändå osäker då man kan bli hemskickad (vilket jag inte ville bli). Samtidigt som att man vill nästan åka in då bebisen är redo att poppa ut så har man ju hört historier där bebis nummer två kan komma väldigt snabbt när det väl sätter igång. 

De tog i alla fall in mig direkt i ett rum där de skulle kolla hur långt gången jag var. Jag tror jag var runt 4 cm då jag kom in. Jag trodde att det skulle vara mer då jag hade så ont. Sjuksköterskan sa till mig att jag kunde åka hem om jag ville och fortsätta den tidiga födseln hemma eller jag kunde också välja att stanna. Jag valde att stanna, vilket var tur för det fortsatte ganska hårt. Jag valde att få en epidural, likadant som med Lilja. Jag fick den runt klockan 23:30. Läkaren som gav mig den stannade och pratade med oss jag vet inte hur länge. Han sa till och med att han aldrig hade stannat så länge hos några. Jag kände bara att jag ville att han skulle dra. Hur som helst så är det så underbart när den börjar verka. Man kan verkligen andas ut litegrann. 

Efter jag fick epiduralen så sa sjuksköterskan till mig att jag skulle försöka sova och så får vi se hur det fortlöper. Det var likadant som med Lilja, det gick väldigt fort. Jag vaknade av att jag kunde känna värkarna genom epiduralen. Det gjorde riktigt ont. Då bestämde vi att vi skulle ringa mamma. Hon fick skjuts med Erics föräldrar och var snart där. Då stannade det upp litegrann men sedan körde det på igen och det var snart dags att pusha. 

Med Lilja så pushade jag nära två timmar. Jag hoppades att det skulle gå snabbare med nummer två vilket det också gjorde. Under fyra värkar och 20 minuter så var bebisen ute. Doktorn utropade att detta var en jättestor bebis. Eric berättade senare att han hade aldrig sett mig så bestämd på att avsluta något. Mitt ansikte hade varit helt förvridet haha. Men ut kom bebisen i alla fall och ganska fort gick det. Det gjorde riktigt ont men bättre än sist gång med Lilja. 

Så fort bebisen kom ut lade de henne på bröstet och hon började snutta direkt. Tänk att de vet precis vad de ska göra. Det var en helt otrolig känsla att få hålla min bebis efter all denna tiden då man har gått med henne i magen. Känslan och kärleken är så stark!

Sofia Rose Hollems kom till världen den 30:e april, 2014 klockan . Hon vägde 9 lbs 8 oz (4445 gram) och var 21 1/2 in (54.5 cm) lång.

Lugnet före stormen när vi var upp vid nya huset.

Min storbebis!!!

Mamma Åker Hem

Sorry för sådan extremt dålig uppdatering den sista tiden. Det har varit en ren berg och dalbana och jag har tyvärr varken haft tid eller ork att skriva något. Nu dock så är jag tillbaka i mina gamla gångor (någotsånär i alla fall) och hoppas på bättre bloggtider framöver :). Jag kan verkligen säga att jag har saknat bloggvärlden med de bloggvänner man har fått under loppets gång :) så nu är jag glad att vara tillbaks och spänd på allt som försigått i alla andras liv också. 

Nu precis så sitter jag och ammar min lilla Sofia som nu är hela 7 veckor gammal samtidigt som jag bloggar. Måste försöka hålla många bollar igång samtidigt, annars så skulle det inte bli mycket annat gjort här hemma förutom amning, pumpning, blöjbyten, mat etc.

I och med att jag har varit borta så himla länge så tänkte jag att det bästa är nog ändå att uppdatera om de större händelserna den senaste tiden. Oj, oj, oj vad mycket jag har att berätta om det nya föräldralivet, motgångar, svårigheter osv. Det ska bli kul att dela med mig av och se om ni känner igen er i vissa saker, tycker att jag är helt knas på vissa sätt, eller har tips och så.   

Först ut är ändå mammas avresa från staterna. Så otroligt mycket hjälp hon har varit under hennes 9 veckor här och så roligt det har varit att ha haft henne här. Det har varit 9 extremt jobbiga veckor kan jag få lov att berätta för er alla, med många vin kvällar :). Jag pratade en sväng med mamma idag då hon berättade att hon sovit nästan konstant sedan hon kom hem härifrån, vilket nu är 2 veckor sedan. Vi jobbade henne så hårt här :). Nej, alltså situationen som har pågått här har nästan varit omänsklig (uppdatering kommer), och det är inte konstigt att hon har sovit.

Det var jobbigt när mamma skulle säga hej då till Lilja som hon kommit så nära den senaste tiden. De har sovit i samma rum och mamma har vaknat upp till Liljas glada ansikte (ja, jag förstår inte hur någon kan alltid vara så glad på morgonen) varje morgon. Lilja kallar mamma för morn istället för mormor. Vi tycker det är så gulligt att vi nu också kallar mamma för morn. 

Tack mamma ännu en gång för all din hjälp och superba sällskap :). 

Vi saknar dig!

Mamma säger hej då till Smurfis!

Vi åkte längs Highway 1 ned till LA och stannade i Malibu och köpte färska bär.

Härlig Stranddag

Även om vi packar och står i hemma inför flytten (som kommer ske nästa vecka förhoppningsvis) så försöker vi ta oss ut dagligen på någonting. Igår var det så fint väder så vi åkte till stranden ett tag. 

Efter stranden var vi riktigt trötta. 

Påskhelgen

En glad försenad påskhälsning till er alla. Hoppas ni har haft en underbar påskhelg. Det har vi haft. Det började med Easter Egg Hunt i lördags då alla barnen får gå på jakt efter ägg. Lilja tyckte det var jätteroligt men blev tyvärr väldigt skrämd av påskharen. 

 I söndags så gick vi till "Sunken Gardens" för påsk kyrkoservice, dit vi har gått i alla år sedan jag kom hit till USA och först träffade Eric. Efter det åkte vi hem till James och Laurie för påskfirning. Det var så mycket god mat. Mamma och jag bidrog med gröna bönor gratäng (som verkar finnas på vartenda högtidsbord) och med en god fruktsallad med grädde och vaniljglass. Jag åt tills jag storknade. 

Idag Annandag Påsk (som inte firas här) så har vi mest tagit det lugnt. Vi tog Lilja till parken under dagen men annars har dagen varit mest soft. 

Hoppas ni alla har haft en härlig ledighet. Jag har hört att vädret i Sverige har varit på topp och att våren är på god väg. Så härligt!

Lilja skrämdes ihjäl av Påskharen!

Lilja träffade sin kompis Alexander och Kaleigh!

Sunken Garden

Liten äggkorg för en liten människa.

Hemma hos James & Laurie för påskfirning.

Laurie hade gjort så fint!

Det blev även en till liten äggjakt!

En glad påsksmurf!

Annandag Påsk!

Hysteri på Macy's

Igår åkte ju mamma och jag ned till Ventura för att köpa ett par saker och lämna tillbaks ett par saker. Då vi var på Macy's så satt jag och provade skor då jag fick extrem värk i magen. Jag var tvungen att lägga mig ned på golvet för det gjorde så ont. Jag kunde varken prata eller röra mig och skakde helt okontrollerat. Några jättesnälla amerikaner försökte hjälpa mig och ringa min doktor som var på lunch och även den jourhavande doktorn som var på lunch även hon. De ville sedan ringa en ambulans för mig men jag nekade. Jag låg väl där på golvet en sådär 20 min med en jäkla lååååång värk som inte gav sig. Det blev till ett spektakel och jag såg en massa folk ta kort på mig. Till slut kunde jag ta mig upp i rullstolen. Då blev Smurfis alldeles hysterisk och började storskrika. Jag tror hon förstod att jag mådde dåligt och så var det väl konstigt för henne att se mig pushad i en rullstol stackaren.

Men det bästa av allt var att innan vi gav oss iväg skrek jag till mamma att jag ville ha sandalerna som jag hade provat. Hon kastade sig att köpa de och vi följde efter. Mamma kastade ut alla pengarna hon hade för hon kunde inte urskilja värdet på sedlarna och mynten. De som hjälpte oss verkade tycka vi var helt "crazy," vilket jag kan förstå haha. Till slut var vi klara och de pushade mig genom hela köpcentrat med en skrikandes smurf bakom. Det var verkligen en scen som var värd att se. När vi kom till bilen hade värken lagt sig något sånär i alla fall. Vi bestämde oss för att köra tillbaks till SB. När vi kom hem kände jag mig nästan som återställd. Jag kunde känna bebis kicka och mådde bra. Så vi åkte hem och slocknade i princip på en gång alla tre.

Eric var så arg på mig att vi hade åkt ifrån stan när jag tekniskt sett ska vara på bed rest och kan föda när som helst. Jag förstår honom verkligen men samtidigt så var mina värden mycket bättre sist gång jag var hos doktorn och jag är även klar för födsel. Vi det här laget vill jag nästan köra igång det själv. Är verkligen redo nu! Jag fick mina sandaler i alla fall. Slutet gott allting gott!

Mamma

Mamma är här och jag kan inte beskriva med ord hur glad jag är. När man bor så himla långt ifrån varandra så är det helt underbart att kunna spendera så mycket kvalitetstid med varandra. Det känns också otroligt härligt med den här hjälpen jag får nu när mamma är här. Man känner sig ju också mycket mer bekväm med att säga vad man vill att hon ska hjälpa till med osv :) än hur det känns med de flesta andra. Ibland känner jag mig som en slavdrivare men hoppas att jag inte är det i alla fall :).

Nu är jag 38+5 dagar gravid och önskar att den här bebisen vill komma ut snart. Jag är totalt över den här graviditeten nu och så redo att få träffa vår lilla prinsessa (som Eric nu tror är en pojke och att doktorn har haft fel).

Den senaste veckan så har vi i princip kommit in i våra rutiner här och mamma har redan börjat packa och greja för mig. Igår var vi i Ventura och Oxnard för sista minuten ärenden innan bebis. Var där förra veckan och ska dit idag igen haha. Har en del saker som måste lämnas tillbaka.

Här kommer de bilder jag har tagit hittills sedan mamma kom. 

Här är vi på sjukhuset och registrerar oss inför födseln så man inte behöver sitta med en massa pappersarbete när man kommer in med värkar.

Vår lägenhet blir så varm att man förgås så en dag när det var som varmast åkte vi upp till vårt framtida boende och satt där. Snygg mage och cankels, eller hur :).

Mamma fick klippt sig och blev jättenöjd!

Vi träffade min nya lilla "niece" Everly och de andra kusinerna för en rolig stund på karusell och ankmatning.

Kusinkärlek!

Lilja var redo för födelsedagsparty. Roligare kan man nog inte ha. Till det hopphuset får vi ta henne igen!

KK öppnar sina paket!

Out and about! Vi kollade in den nya Public Market i Santa Barbara som i princip är som en saluhall. Det var helt super. Dit kommer vi garanterat gå igen. Påminner om hemma.

Jag och min smurf som har börjat bli väldigt avundsjuk det senaste. Jag undrar om hon kan känna av att det är något på G. Hon har blivit fruktansvärt mammig det sista.