Sjuklingar

Här har det varit lite bloggpaus dels på grund av sjukdom och dels på grund av datorproblem. Min skärm har inte satts på när jag satt på datorn. Jag kan höra att datorn går igång men det är bara det att skärmen inte tänds. Det här har hänt förut för mig och då får jag stänga av datorn (kanske några gånger) så startar den oftast upp till slut. Är datorn på väg att kola? Vad tror ni? Det här gör mig lite rädd för att jag är så rädd för att förlora alla bilderna jag har från det att Lilja föddes. Alla korten har sparats på denna datorn. Jag har tänkt jättelänge att jag måste verkligen fixa en backup så att om någonting skulle hända så har jag ju i alla fall bilderna sparade någon annanstans.

Eric var och campade hela helgen i Joshua Tree medans jag var hemma och tog hand om mig själv och Lilja (liten har varit förkyld ett tag). Vilken skillnad det gör när man är två liksom. Inte lika lätt att dra hela lasset själv. Natten till lördag var hemsk då jag fick ett stort utslag över hela magen och brösten som kliade fruktansvärt plus att min hals typ stängdes igen och gjorde så ont att det inte gick att svälja. Jag förstår inte vad det här var, men jag var utslagen tills i princip igår. Det har börjat vända nu och jag mår mycket bättre. Är det någon som vet vad den kan ha varit? Får många gravida sådan klåda eller kan det ha varit ett allergiutbrott?

Jaja hur som helst så det konstiga var att på lördagsförmiddagen så mådde jag bättre och åkte och träffade Mary Ann som planerat för frukost. Därefter åkte Lilja och jag och handlade. När jag kom hem sedan så blev det bara värre och värre. Fattar ingenting. 

Åh just det måste bara berätta vad som hände i fredags. Lilja och jag hade en massa ärenden att åka och när de var klara så åkte vi till stranden för typ en timma eller så. Vi satte oss nära parkeringen för jag orkade liksom inte dra på all packning för långt. Jag såg att det låg ett par skor en bit bort men tänkte inte mer på det. Vi satte oss i alla fall en bra bit ifrån där ifall människan som ägde skorna skulle komma tillbaks. Efter ett tag så hör jag någon säga jättehögt "YOU TOOK MY SPOT!" Först tänkte jag att den här människan måste skämta i och med att för det första så satt vi en bit ifrån honom, för det andra så finns det ju inte en möjlighet i världen att jag skulle veta om/när personen ifråga skulle dyka upp igen och för det tredje så är det ju en allmän strand. Men jag förstod snabbt att han pratade till oss för han säger sedan högt att "WELL I'M GONNA SIT RIGHT HERE BECAUSE THIS IS WHERE I ALWAYS SIT!!!" Och så tog han sin stol och satte sig alldeles intill oss. Jag förstod ju att detta var en väldigt sjuk person och det finns ingen anledning att argumenta med en sådan person som säkerligen är oresonlig. Sedan vi andra sidan av mig så satt det några tjejer och killar som pratade till varandra om hur fruktansvärt ohyfsat det vart av honom att sätta sig så nära oss. Jag började prata med de och de nämnde för mig att han sitter tydligen ALLTID på den platsen som jag satt på och är alltid otrevlig mot människor som "tar" hans plats. Han anser att alla ska veta att det är hans plats. Att han sitter där ofta gick inte att ta misstag på med tanke på den extrema läderhuden som han hade lagt sig med efter allt solande. Hur som helst så slutade det med att jag flyttade mitt pick och pack närmare de andra tjejerna och killarna och så var det bra med det. 

För er som bor i USA så vet ni att det är så annorlunda mot vad det är hemma i Sverige. Här går liksom alla galna och sjuka människor ute på gatorna. Det var verkligen en shock att se alla hemlösa och sjuka personer överallt när man först kom hit en sådär 12 år sedan nu. Sorgligt men sant!

Mary Ann och Lilja!

Nu ångrar jag att jag inte tog kort på den hemska mannen! Jag kommer då aldrig "ta" hans plats igen!