Talade för snabbt...

Jag talade för snabbt häromdagen då jag sa att vi var tillbaks och fit for fight. Nej, det blev bakslag istället. Efter pilatesen häromdagen gick det bara utför. Både för mig och Eric. Han blev sjuk och jag blev sittandes. Så sittandes man kan bli med två små barn. Jag kände/känner mig fortfarande sjuk men jag tror inte att jag är sjuk, kanske inte Eric heller, vi är bara utmattade. Det har varit två långa veckor sedan han började sitt nya jobb med nytt schema. Han har i princip jobbat dygnet runt för att avklara de andra projekten han arbetade på plus att han har varit tvungen att arbeta och förbereda sig inför det nya jobbet varje dag. Mycket jobb och ingen sömn är ett recept för katastrof. 

Vi ska försöka planera det så att båda barnen går till en dagmamma en gång i veckan så att jag får en paus någon gång. Vi har ju tyvärr ingen som kan hjälpa oss med barnen så det kan nog vara bra att ha en fast dagmamma en dag i veckan. Jag känner att jag behöver det. Alla behöver en paus ibland. Då man kan känna att man kan bara vara (sig själv), sova, slappa, springa ärenden, handla osv. Göra bara vad jag vill, eller behöver göra. Det är ju väldigt svårt att få något gjort när man har barn, vilket kan vara frustrerande. Jag tror det är viktigt att man fortfarande får lov ibland att vara sig själv när man har barn. Man var ju trots allt en person innan de kom. Jag tror man också blir ett bättre mamma om man kan få lite egentid från och till. Nej, vi behöver få lite bättre balans här hemma. 

Idag måste jag försöka komma tillbaka till livet dock. Här kan inte sittas. Eric är iväg och hjälper hans kompis flytta i några timmar idag. Han kände sig så dum när han drog iväg då han vet hur slut jag är men jag sov till närmare 9:30 i alla fall och när jag nu kom ut i köket här i morse så hade han städat upp vardagsrummet och köket så det var härligt. Det såg ut som en bomb hade droppat igår kväll. Idag ska vi iväg på födelsedagskalas och sedan måste jag springa en massa ärenden inför Liljas födelsedagskalas nästa vecka. 

Ska bli så roligt!

Hepp!

Detta är verkligen så så sant haha!

Att vara glad för det man haver...

Jag tror en av hemligheterna till att vara lycklig i livet är att vara glad för det man har. Man kan alltid önska sig mer materiella ting, bättre boende, mer pengar, bättre förhållande, bättre vänner osv. men om man hela tiden fokuserar på det man inte har istället för att uppskatta det man faktiskt har, så tror jag att man kan gå miste om många underbara ting i sitt liv. Självklart har alla uppåt och nedåt perioder i sitt liv. När man är i en nedåt-period så är det inte alltid det lättaste att vända på spiralen, men har man inte varit där nere så vet man heller inte hur bra det kan vara där uppe. Jag tror också att det dels handlar om ens attityd. Bestämmer man sig för att vara glad och uppskatta det man har så följer lyckan sig naturligt efter det. 

Livet går upp och ned men lyckan kan bestå, om man bestämmer sig för det. 

Morgonmys

Vi sitter här och myser nu på morgonkvisten allihop. Jag brukar gå upp och fixa Erics lunch för dagen på morgonen innan han åker iväg men idag orkade jag bara inte. Vi bestämde att jag skulle svänga förbi senare idag med lunchen. Så jag fortsatte att sova i kanske 3 minuter till och då vaknade hela gänget i rummet bredvid. Så typiskt när man väl ville ligga kvar lite i sängen. Det fanns ju ingen annan lösning än att gå upp. Jag känner mig faktiskt riktigt bra idag. Har känt mig halvsjuk och trött i över en vecka nu men nu verkar det som att det har vänt. Jag varvar här mellan att dricka kaffe i soffan och ligga nere på golvet för att roa de små. De älskar när jag är på deras nivå. Den minsta blir så himla exalterad och försöker i princip dra av mig ansiktet. Min näsa riktigt svider nu. 

Igår kväll gick jag på helvetesklassen igen - Turbokick/Tabata kallas den. Första hälften är en cardio klass med mycket core arbete. Den andra hälften är mer vikt och styrka. Det är knappt någon vila mellan övningarna utan man kör på. Det känns så bra idag. 

Idag blir det pilates och kanske lite cardio också. Jag har nu kört pilates varvat med annan träning i närmare 3-4 veckor kontinuerligt och jag känner mig starkare helt klart. Jag har aldrig lyckats vara så disciplinerad med träning innan och har därför inte märkt av några direkta resultat, så snabbt i alla fall. Nu klarar jag av att ta mig igenom hela klasserna utan att vara den som ligger vid sidan om och tar pauser. Jag känner mig starkare och ser resultat i både rumpa och mage. Eric tycker rumpan börjar bli riktigt fin :). Det är roligt när man ser resultat för det sporrar en ju att köra vidare. Jag tycker det är mycket snyggare med en fit kropp än bara smal som en pinne, så det jobbar vi efter. 

Därefter är målet att rensa i rabatterna här ute inför Liljas födelsedagskalas nästa helg och fixa med en massa planering inför det. Det ska ju bli ett rosa prinsessparty som Lilja bad om. Men nu på senare snackar hon bara om Frozen och när jag säger glatt för att engagera henne "Nej, Rosa Prinsessparty" så svarar hon "NEJ, FROZEN PARTY!"
STRESS!!!

Balettklass

Om någon gillade sin balettklass så var det Lilja. När vi var klara så sa hon direkt att hon ville gå på balett igen. Jag sa till henne att vi precis varit där, nu får vi vänta i en vecka. Det räckte för att det skulle bli ramaskri och ett totalt vredesutbrott. Puuuhhh säger jag bara. 

Det var något av det gulligaste jag sett. Läraren var så himla bra, hade jättemycket energi och så duktig med barnen. Vi föräldrar satt och tittade på. Nu ska vi fixa kläder till nästa vecka. 

Lilja innan klassen!

Morgonmänniska eller Nattmänniska

Är ni morgonmänniskor eller nattmänniskor? Jag är helt klart nattmänniska. Är det något jag avskyr så är det tidiga morgnar. Nu, med två bebisar så är man helt klart uppe tidigt - varje dag även helgerna. Att ligga och dra sig är ett minne blott. Jag vet inte ens vad det betyder längre. Nu gäller det att sätta sig upp i sängen rak som en fura på en gång. Jag hade hoppats att man till slut skulle vänja sig vid att gå upp tidigt. Men icke! Nu efter Eric började sitt nya jobb så har jag gått upp ännu tidigare än innan till och med. Efter en hel vecka så känns det fortfarande lika illa att gå upp tidigt. Jag menar jag går upp INNAN de små vaknar. Jag försöker att lägga mig tidigare så att jag får sova lika många timmar som innan. Men det hjälper inte. När jag jobbade och behövde vara på jobbet klockan 7 så vande jag mig heller aldrig vid de tidiga morgnarna.  Jag håller hoppet uppe ändå, kommer kämpa in i det sista och hoppas till slut att jag vaknar kl 5:55 med ett leende på läpparna ;). Jag vet inte, det kanske inte ens morgonmänniskor gör!?

När jag väl kommer upp dock och har fått mitt kaffe, suttit lite i soffan, kollat email, instagram, Facebook, lite nyheter så börjar jag sakta men säkert komma till liv. Och det är väldigt skönt att vara uppe tidigt (när man väl vaknar), man har hela dagen framför sig, sitta och tänka, luften ute är lite mera brysk. Och man kan titta på soluppgången, vilket jag gjorde idag. Det var inte helt fel. Men nu är jag fortfarande lika trött. Måste hälla upp mera kaffe nu. 

Idag ska vi försöka baka för tisdagsgruppen (om vi hinner), MaryAnn kommer att hälsa på och vi ska iväg på ballett för första gången :). Har tyvärr inga balettkläder till Lilja idag men det får bli till nästa vecka.

Ha en fin tisdag. 

Jag orkade inte ta upp telefonen för att ta ett kort när solen tittade fram men jag lovar jag satt där redan då!

Det här med att lyssna...

Är det något som är mer frustrerande är att prata med någon som inte lyssnar. Jag har faktiskt upplevt att många amerikanare är på det viset. Man ska gärna höras och synas men man verkar ha svårt att lyssna. Självklart drar jag inte alla över en kam, det finns ju svenskar likaså amerikanare som inte lyssnar och tvärtom amerikanare likaså svenskar som lyssnar. Men min erfarenhet och uppfattning har varit sedan jag kom hit att det är många som inte lyssnar vidare bra. Det finns ju ingen poäng med att ha en konversation i sådana lägen. Jag vet också att jag inte är ensam om att tycka så. De flesta av mina svenska kompisar känner precis likadant. Vi har haft långa konversationer om det då jag hoppas att vi lyssnat på varandra haha.  

Nu ska väl inte jag säga för mycket då jag glömmer vad folk säger till mig från dag till dag nu för tiden. Men jag får hoppas att det har att göra med Mommy Brain och att jag mentalt kommer komma tillbaks någon gång. 

Det värsta för mig är att när man pratar med människor som inte riktigt lyssnar, eller att man märker att de bara sitter och väntar på sin tur att prata, då blir det istället att man kastar ur sig det man vill ha sagt för att få sagt det överhuvudtaget. Det kan då verka som att man är helt knas i huvudet då man ibland behöver tänka längre än näsan räcker innan man uttrycker sig, men att man i dessa situationer känner sig stressad och skyndar sig. Orden kommer ut fel och man får inte sagt det man vill ha sagt. Men om man tar en paus och tänker innan man talar då kastar sig istället den andra parten in med det den vill ha sagt. "You snooze you lose" på ett ungefär. 

Det var så "refreshing" att träffa ett gäng svenskar i helgen. Sitta och fika och få prata till punkt i lugn och ro. Utan att man stressar ihjäl sig för att få sagt det man vill ha sagt och därför framstår som en idiot. Nej, det var skönt att vara med likasinnade. "My people" helt enkelt! :)

Är det någon som haft samma upplevelse eller en annorlunda erfarenhet?

BEBIS GÅÅÅÅÅRRRR!

Igår tog Sofia sina första steg. I ett par veckor nu så har hon kunnat stå utan att hålla i någonting kortare stunder. De senaste par dagarna verkar det som att hon finslipat sitt stående något enormt till längre och längre perioder. Tills igår - då hon gick tvärs över mattan i vardagsrummet. Hon gick fram till mig där jag satt. Hon gick säkert en FEM steg. Och detta var inte några steg som inte räknas mina vänner - detta var klara och tydliga steg. Så vi markerar igår som dagen då Sofia började gå. Herregud, hon är bara 9 månader. Hon blir 10 månader den 30:e februari. Det var ett av de gulligaste saker jag sett. Hon var så himla stolt efteråt. Hon visste att hon åstadkommit någonting. En hint kanske var oss som hoppade runt omkring henne, skrek och klappade händerna ;). Jag ska försöka filma det här idag och så lägger jag upp en video. 

Såg ni Oscarsgalan igår? Jag såg lite fram och tillbaka då jag stod och lagade mat. Våra kompisar Jason och Fathia kom över på middag. Det var mycket prat och mycket skratt.
Jag hade en massa förrätter, bland annat en som jag måste ge er recept på snarast. Till middag blev det fläskfile, hasselbackspotatis och sallad.

Det jag såg från röda mattan var bra. Mycket fina klänningar. Jag tyckte att Jennifer Aniston, Lupita Nyong'o, Reese Witherspoon, Jennifer Lopez var jättefina. Naomi Watts, Gwyneth Paltrow var också väldigt klassiskt fina. Sienna Miller är snygg i allt, klänningen var fin men kunde varit ännu bättre. 

Vad tyckte ni?

Jennifer

Lupita

Reese

Jennifer Lopez

Naomi

Gwyneth

Sienna

Svenska Skolan i Santa Barbara

Idag fick jag göra ett nytt försök och komma iväg till mötet inför svenska skolan i Santa Barbara. Idag var det rätt dag i alla fall :). Jag är så himla glad. Det kommer bli så bra! Vi var en grupp som träffades över kaffe och sockerkaka i morse. Så svenskt och härligt :). Vi diskuterade hur vi skulle tackla allt; lokal, tider, åldrar, material, schema osv. "It's happening!" 

Vi kommer ha en provklass om en månad. Innan dess ska vi träffas en gång till. Nu har alla en uppgift inför nästa möte. Så underbart med en grupp som träffas i Santa Barbara så vi inte behöver åka en timma en väg varje fredag. YES! Jag är så exalterad. 

Nu blir det till att fixa lite smått och gott inför Oscarsgalan som är idag. Röda mattan börjar redan klockan 16, vilket är det som jag tycker är roligast att se på. Vi ska ha ett par kompisar över idag så jag ska ordna med förrätter, huvudrätt och dessert. Desserten köpte jag bara på TJs :). Så får man göra ibland. 

Ska ni se på Oscarsgalan? Oavsett hoppas jag ni har en lugn och härlig söndag. 

Sofia 9 Månader

Nu är det verkligen dags för en liten uppdatering gällande Miss Sofia. Sofia fyllde 9 månader den 30:e januari. Hon är en underbar liten bebis som fortfarande är väldigt "high maintenance." Denna damen vet vad hon vill ha och låter oss VERKLIGEN veta det. Hon är jätteglad när hon är glad och jätteledsen när hon är ledsen. Det finns liksom inget mellanting. 

Jag har inte gjort en uppdatering sedan hon fyllde 5 månader och väldigt mycket har ju hänt sedan dess. Här kommer en liten recap:

• Sofia började krypa runt 5 1/2 månaders ålder.
• Hon började ställa sig upp med hjälp av möbler kort därefter, runt 6 månaders ålder. Sedan dess har hon finslipat sin gång med hjälp av möbler. 
• Precis när hon fyllde 9 månader gammal så började hon kunna stå kortare perioder utan att hålla fast vid någonting. Ikväll stod hon alldeles själv en lång period. 
• Hon har 4 tänder uppe och 3 tänder nere :).
• Denna lilla dam måste ha några enorma lungor som hon använder flitigt. När Sofia gråter gråts det enormt högt, när hon är glad skrattar hon extremt högt och när hon snurrar runt i huset pratar hon non-stop. 
• Lilja och Sofia leker mer och mer tillsammans, vilket är otroligt gulligt att se på. 
• Sofia är väldigt glad när vi gör saker. Ju mer stimulans desto bättre. När jag tar Lilja på aktiviteter så har Sofia lika roligt om inte roligare. 
• Hon verkar vara väldigt social och går upp till vem som helst. 
• Matningen är en väldig utmaning. Det skriks, det sölas det tar år och dag. Hon tycker inte om mat med bitar i, vilket vi har hållit på att träna ett bra tag så vi har inte kunnat ge henne någon riktig mat ännu. 
• Sofia älskar att bli hålld då mår hon som bäst. 
• Hon sover genom de flesta nätterna TJOHOOOO!

Älskar att hålla igång! Sofia jobbar alltid med någonting.

Här mysig med faster Laurie.

Jag har numera en hjälpreda i köket. Denna dam älskar att diska.

Det är roligt att sitta i lådor.

Men det är ännu roligare att gunga.

Sofia älskar att bada. Gärna i timmar.

Här med kusin Everly. Det är himla gulligt att se dessa två ihop <3

Gostid med syster yster.

Sofia tar gärna Liljas mest värdefulla prylar.

Min lilla älskling!

Speedy Gonzales

Wow, vilken dag det har varit hittills. Natten var gruvlig. En efter den andra vaknade barnen. Eric lät mig sova ut imorse så det är ju i alla fall något. Det gjorde underverk. Denna veckan har varit lång utan någon vila för både mig och Eric. Eric började sitt nya jobb och jag har fått gått upp mycket tidigare (vilket inte är min starka sida haha) och det har tagit ut sin rätt. 

Det är otroligt hur man får någon sorts utomjordisk kraft när man får barn och när barnet är nyfött (och även mycket senare) och man är vaken i princip jämt. Man är trött men man klarar sig med mindre sömn. När bebisen blir lite äldre och börjar sova längre stunder och bättre så vänjer man sig vid det också - och då mina vänner är det inte lätt att vänja tillbaka igen :). 

I morse vaknade jag med panikkänsla då jag skulle vara på ett SWEA barnmöte om den nya svenska skolan som förhoppningsvis ska starta upp här i Santa Barbara. Jag vaknade strax efter 9 och skulle vara där klockan 10 och jag behövde köpa med mig lite fika. Så det blev en hysterisk morgon och jag kastade mig ut. För att sedan inse när jag sitter utanför huset där vi ska mötas upp att jag har tagit fel på dag haha. Precis innan jag gick in kollade jag mina email och såg att det stod söndag. Tur var väl det. Jag hoppas att de inte såg mig sitta där.

Så jag åkte på spinning på gymmet istället. Därefter åkte jag en massa ärenden. Bland annat åkte jag till Michael's för Liljas födelsedag som är den 7:e mars. Lilla fröken har varit väldigt bestämd med vad hon vill ha och det ska vara ett Rosa Prinsess Party. Det värsta är nu att hon också pratar om Frozen och Sofia the 1st. Jag fick i alla fall tag på en massa jättegulliga grejer.

Sedan blev det ett impromptu möte med Big Chick som var i stan för ett födelsedagskalas. Hon hade med sig en massa dekorationer till Liljas fest som jag ska låna. Det slutade med att vi kunde ha lunch ihop. 

Hela tiden stressade jag ihjäl mig för Erics skull. Han ringde och sa att Sofia var väldigt jobbig men samtidigt att jag kunde ta min tid. Det var så skönt att springa alla dessa ärenden själv utan att dra barnen ut och in ur bilen hela tiden. Allt gick så snabbt. Jag var som en liten Speedy Gonzales på vift runt Santa Barbara. 

Igår på svenska skolan så gjorde vi semlor. OMG säger jag bara. Så HIMLA gott. En tjej hade gjort hemmagjorda bullar och så fixade vi ihop de på plats med mandelmassa och grädde. Lilja ville inte ha sin så "Needless to Say" åt jag upp hennes också. Det var min första och förmodligen sista semla i år. Har ni ätit semlor i år?

50 Shades of Bad

Jag var iväg igår och såg Fifty Shades of Grey. Jag kan inget annat än säga att jag var väldigt besviken. Jamie Dornan som spelar Christian Grey var inte riktigt så som jag föreställt mig Christian.  Han borde varit längre, ingett mer respekt och haft mer självförtroende. Men den värsta var ändå Dakota Johnson som spelar Anastasia Steele. Det fanns liksom ingenting där. Det fanns heller ingen kemi mellan de två. Nej, jag får hålla mig till böckerna. Kommer såklart gå och se de andra filmerna om det blir en trilogi trots allt :). Har ni sett filmen? Vad tyckte ni i så fall?

Det som var mysigt dock var happy hour innan filmen med Susanne och Laurie.

Är för övrigt helt jäkla slut idag. När Eric väckte mig imorse klockan 6 ville jag dö. Fruktansvärt! Hur ska jag någonsin kunna vänja mig? Ska försöka sova lite idag när bebis sover innan det är dags att åka till Svenska Skolan. Idag blir det semlebak med Gittan :).