Morgonmänniska eller Nattmänniska

Är ni morgonmänniskor eller nattmänniskor? Jag är helt klart nattmänniska. Är det något jag avskyr så är det tidiga morgnar. Nu, med två bebisar så är man helt klart uppe tidigt - varje dag även helgerna. Att ligga och dra sig är ett minne blott. Jag vet inte ens vad det betyder längre. Nu gäller det att sätta sig upp i sängen rak som en fura på en gång. Jag hade hoppats att man till slut skulle vänja sig vid att gå upp tidigt. Men icke! Nu efter Eric började sitt nya jobb så har jag gått upp ännu tidigare än innan till och med. Efter en hel vecka så känns det fortfarande lika illa att gå upp tidigt. Jag menar jag går upp INNAN de små vaknar. Jag försöker att lägga mig tidigare så att jag får sova lika många timmar som innan. Men det hjälper inte. När jag jobbade och behövde vara på jobbet klockan 7 så vande jag mig heller aldrig vid de tidiga morgnarna.  Jag håller hoppet uppe ändå, kommer kämpa in i det sista och hoppas till slut att jag vaknar kl 5:55 med ett leende på läpparna ;). Jag vet inte, det kanske inte ens morgonmänniskor gör!?

När jag väl kommer upp dock och har fått mitt kaffe, suttit lite i soffan, kollat email, instagram, Facebook, lite nyheter så börjar jag sakta men säkert komma till liv. Och det är väldigt skönt att vara uppe tidigt (när man väl vaknar), man har hela dagen framför sig, sitta och tänka, luften ute är lite mera brysk. Och man kan titta på soluppgången, vilket jag gjorde idag. Det var inte helt fel. Men nu är jag fortfarande lika trött. Måste hälla upp mera kaffe nu. 

Idag ska vi försöka baka för tisdagsgruppen (om vi hinner), MaryAnn kommer att hälsa på och vi ska iväg på ballett för första gången :). Har tyvärr inga balettkläder till Lilja idag men det får bli till nästa vecka.

Ha en fin tisdag. 

Jag orkade inte ta upp telefonen för att ta ett kort när solen tittade fram men jag lovar jag satt där redan då!