Ögonkontroll

Idag vart vi iväg på en ögonkontroll för Sofia. Sist gång vi var hos barnläkaren sa hon nämligen att ett öga möjligtvis pekade inåt lite grand. Jag själv har inte ens tänkt på det så jag var inte så orolig. Men hon ville i alla fall att vi skulle få en remiss till en ögonläkare för att utesluta att det skulle vara något onormalt. Som tur var så verkar allt vara helt ok. Hon behöver inte glasögon eller någonting vilket jag är glad för. Eric och hans familj har alla väldigt dålig syn så jag håller tummarna för att barnen inte har ärvt något synfel. Hittills verkar allt vara bra i alla fall. 

Efter det åkte vi till gymmet och jag gick på en pilatesklass. Gud vad skönt det känns nu i efterhand. Men under tiden så strävar jag som en liten gnu. Jag känner mig alltid som att jag är värst i klassen. Även de som är jättegamla i klassen verkar kunna vända och vrida på sig i alla möjliga ställningar. Jag är otroligt stel så jag har svårt att göra vissa övningar. Min plan är nu att gå på pilates ett par gånger i veckan under ett bra tag, göra det till min rutin. Jag har försökt med det många gånger men aldrig lyckats hålla i träningen. Hoppas på bättre lycka denna gången. 

Nu är vi hemma igen och jag försöker få ihop lite lunch. Vilket inte är det lättaste kan jag be om att få tala om. Den minsta hänger i benet på mig och skriker när jag inte tar upp henne. Även om jag tar upp henne och gör vad hon vill - håller henne i alla möjliga ställningar tills hon vill ned igen. Då kan en leksak hålla hennes intresse kanske i 5 sekunder, efter det ser hon sig om efter något nytt och hittar hon inget intressant så börjar skriket igen. Hon är som en ticking time bomb. Det är bara en tidsfråga. Ibland vill jag bara slita av mig håret alltså. Jag tror att gråtandet är det värsta. Det går in i huvudet på en efter ett tag.

Jag har läst på internet hur mycket som helst för att se om det är något jag gör fel, om det kan vara något medicinskt eller vad det kan vara men jag tror att det är hennes personlighet. Och jag vet att det är många med mig som har "high need" bebisar. Jag kan inget annat än hoppas att detta lägger sig. Många jag känner som har äldre barn säger att det lägger sig till slut i alla fall. Denna lilla bebben kan konsten att suga musten ur en till den milda grad. Det tär på krafterna efter 9 månader. Vi har många bra stunder också som är helt underbara men de dåliga är väldigt jobbiga. Om någon har något tips på vad man kan göra eller ide på vad det kan vara (om det nu är något ens) skulle det vara väldigt uppskattat.

Nu har hon precis lagt sig för en liten tupplur. Vi hoppas på en väldigt lång tupplur :). 

Lite senare bär det av till happy hour. Ska bli kul och känns som att jag behöver det. 

Många kramar till er.

Den som vi älskar mer än allt annat men som kan konsten att suga musten ur en!