Jag såg det hända idag på avstånd och det blev så himla pinsamt för människan som försökte skämta i och med att det där artighetsskrattet aldrig kom. Det blev bara helt tyst. Och det var ett helt gäng som stod och tittade på tyst när skämtaren harklade sig urskuldande. Jag dog litegrann där jag satt. Så på grund av sådana här händelser så artighetsskrattar alltid jag. Jag kläcker kanske ur mig ett litet haha. Plus vi har väl alla varit där någon gång då tystnaden sprider sig som en mörk skugga. Det är inte roligt. Hemska tanke!
Borde man göra det eller helt enkelt bara skratta ärligt alla gånger åt sådant som man tycker är roligt? Vad tycker ni?
Det visar väl på sympati OCH artgihet... Förresten kanske det är man själv som är korkad som inte fattar så det är allt bäst att skratta! :D
SvaraRaderaHaha japp det kan ju vara en själv som är trög och inte förstår. Ja, jag tycker det tyder på vett och etikett.
RaderaTror det är vanligare här i USA att man gör det faktiskt. Jag iallafall det betydligt oftare här. Det förväntas liksom av en att skartta och vara glad hela tiden här!
SvaraRaderaJa jag håller med. Här ska man alltid vara glad. När man frågar hur det är så förväntar man sig ju inte något annat tillbaks än att det är bra här i USA haha. Men i vissa fall tycker jag man nästan av artighet kan i alla fall kläcka ur sig ett haha. Som i det fallet jag pratar om ovan. Stackars människa alltså!!!
Radera