Egentid någon?

Har man kysst egentid goodbye för evigt? Det undrar jag ibland. När ska man kunna pusta ut? Här går det för runt. Från första stunden då jag öppnar ögonen så är det igång. Och det slutar inte förrens de små har lagt sig att sova, vilket ibland inte är slut där heller utan de vaknar eller kommer ut i vardagsrummet... ibland flera gånger om. 

Dagen börjar oftast med gallskrik som jag vaknar av kommande från Sofia. Så vaknar hon varje morgon. Det är inte roligt för varken mig, Lilja eller Eric utan väldigt jobbigt att vakna så, men så jobbigt det måste vara för henne att vara så... intensiv hela tiden. 

När startskottet har gått så får jag skynda mig att kissa (mycket tid finns inte för larmljudet har gått av). Då ska hon bytas på och oftast har hon kissat igenom bjöja, pyjamas och sovsäck så det är bara att starta tvätten på en gång. Lilja kissar också igenom sin nattblöja ännu så hennes sängkläder kastas i tvättmaskinen också, i alla fall 2-3 gånger per vecka. De har ju väldigt rena lakan i alla fall de små grynen. Åh ja, jag glömde att berätta att bytet av bjöja och även kläder också går i skrikets tecken. Hela processen ljuder högt i området vårt. Jag skyndar mig så gott det går då jag fortfarande inte kan se rakt, jag har ju inte fått mitt kaffe ännu. Sedan så måste vi kasta oss in i köket för att fixa en flaska välling, med Sofia hållandes på en arm (knubbsälen är inte lätt kan jag få be att tala om) och som ofta försöker dra vällingen ur händerna på mig så att den ramlar ut på golvet. När Sofia har lagts gosig ned för att dricka sin välling så är det Liljas tur. Vi måste ta av Liljas blöja och fixa henne med en flaska mjölk, nukki som vi kallar det, och sätta på något tecknat medans hon dricker det. När bägge två är fixade får jag skynda mig att sätta ut kattmaten (plocka upp bitar som ramlat ur skålarna) så att Sofia inte äter upp den och jag får också sätta ut kattboxen. Har vi glömt att sätta in kattboxen på natten så måste jag också torka kiss från katterna, vilket jag fick göra idag. Därefter kan jag äntligen sätta mig ned i kanske 2 minuter med en kopp kaffe tills startskottet går av igen. Då är Sofia klar med sin välling och gallskriket börjar igen för hon vill bli hållen eller någonting annat. 

Därefter känns det meningslöst med att ens försöka sitta en sekund så jag börjar fixa i köket, ta ut ren disk från diskmaskinen, medans en bebis klättrar upp om och om igen på diskmaskinen. Därefter får  vi plocka upp och städa lite grann, bädda sängarna, vika tvätt och slänga in mer tvätt. 

Vid 9:30 lägger sig Sofia för en tupplur (som kanske varar 10-20 min), och då brukar jag passa på att fixa iordning mig eller sitta ned i två sekunder. Är Sofia vaken då jag försöker göra mig iordning, ja det ska vi inte ens tala om. I alla fall det slår aldrig fel, Lilja ska alltid gå #2 på toaletten så det är bara att resa sig på en gång och hjälpa henne. Som sagt så känns det meningslöst att ens sätta sig ned en enda gång. Varför besvära sig egentligen med att sitta!? Vem behöver sitta?

Så jag fortsätter att göra mig iordning, packar bebisväskan med allt som ska med, hela huset i princip, för vi gör oftast en utflykt per dag, vare sig det är gymmet, play date, någon klass, ärenden etc. 

När vi väl kommer iväg så går det ganska bra. Bilturen går ganska smärtfritt. Om någon börjar gråta så är det oftast Lilja som har kommit in i någon fas det senaste. Om hon inte får som hon vill så blir hon fruktansvärt upprörd och äntrar någon sorts zone och vi kan inte nå henne när hon är där, så vi får rida ut stormen i tysthet. Eller ja, den enda som är tyst är ju jag. 

Utflykterna går oftast jättebra, då är alla på topp och har roligt. Sofia är i sitt esse och älskar uppmärksamhet. Hon går fram till allt och alla och skrattar osv. Hon är verkligen rolig. 

När vi sedan kommer hem från våran utflykt så ser det ut liknande morgonen. Vi varvar med skrik, bjöjbyten, klädbyten, disk, tvätt, jag får bädda om alla sängarna för de har kastats upp under morgonen (vad är poängen med att bädda egentligen?) osv. Jag måste ju laga lunch för oss alla (om vi inte ätit ute, vilket oftast är den bästa iden) och det är inte det lättaste. Det är oftast skrik på den allra högsta ljudnivån medans jag står vid spisen. En liten bebis som står vid mina ben och vill upp och ibland kan man ju bara inte ta upp de för det man gör kräver ens bägge händer. Oftast försöker jag hålla henne på min höft medans jag grejar i köket. Min vänstra sida ser nog muskulösare ut än min högra. Ibland medans jag lagar mat försöker jag mata Sofia samtidigt. Hon sitter inte still en sekund, benen går i ett och hon vrider och vänder på sig i stolen. Till slut har vi kanske fått i oss en halv måltid i alla fall. Oftast varvar jag med att ge Lilja mat samtidigt som Sofia så att bägge är avklarade. Sedan äter jag själv min lunch, oftast ståendes vid köksbänken ätandes fram och tillbaka under säkert en timma för att sitta som sagt, det finns inte. Eller om jag är hungrig så får jag i princip inhalera lunchen ståendes. 

Klockan 13:30 så lägger vi liten igen för en tupplur. Antingen har hon somnat i bilen efter vår utflykt och jag transfererar henne i bilstolen in i hennes rum eller så läggs hon i sin säng om vi är hemma. Denna tuppluren kan vara från allt från 30 min till 2 timmar. Denna tiden är min "lugna tid" haha. Oftast så går startskottet så fort man har satt sig eller så är inte Lilja vid sitt lugna humör utan hon vill ha uppmärksamhet, och vi pysslar eller läser böcker ihop. Detta är väldigt mysigt, det är liksom vår tid ihop. 

Klockan 17 (in a perfect world) börjar jag med maten. Då får jag hoppas att Eric är hemma så att han kan hjälpa mig när jag lagar och underhålla Sofia och Lilja. Han matar oftast Sofia under denna tiden. Sofia går oftast och lägger sig vid 18:30 - 19:00 och då är det skönt att äta så vi får äta i lugn och ro. Efter middagen så ska vi diska, plocka upp alla leksaker från dagens hysteri, fixa med tvätten igen, försöka prata lite om vad som hänt under dagen osv. Lilja går och lägger sig runt 20:00 - 21:00 och när bägge sover så kastar vi oss på soffan och andas ut. Success! Ännu en dag avklarad! High Five! Tills dörren öppnar sig och någon kommer ut som inte vill sova som börjar skrika och lägga sig på golvet och hamra med nävarna i golvet. Here we go again. Till slut lugnar det ned sig och vi gör ett nytt försök till att slappna av. Vi sätter på en serie och precis när vi ska klicka på den så hör vi larmet som ljuder i området igen. Bebis är vaken. Till slut får vi lagt oss, utmattade. Sover några timmar ... tills startskottet går av igen... och allt börjar från början igen....